Archive for the ‘Arbete’ Category

BILDER FRÅN LITTFEST 2017

mars 18th, 2017 by Maggan | No Comments | Filed in Arbete, Supa

Igår öppnade årets Littfest.

Det grymma svärdet hade vart ute i god tid och fixat ett bord där de kunde sälja sina böcker. Däremot jag och lite andra fanzinemakare hade inte förstått själva littfestmaskineriet, utan trodde man kunde glida in med sina böcker i nåt hörn av lokalen med en veckas varsel. Det gjorde att alla trängde in sig på samma bord, jag t ex säljer mina badbomber.

Karolina Stenström medverkar i samtal.

Såg lite författarsamtal.

På kvällen var det släppfest på bokcaféet Pilgatan. Både för Henrik Bromanders senaste bok och för senaste numret av Det grymma svärdet. Under kvällen körde Henrik uppläsningar, Karolina spelade musik och jag körde en performance. Dekoren, dvs snigeln som står på pianot hittade i bokcaféets källare.

Karolina har ett musikprojekt som heter ”Jag är Dylan”, där hon spelar låtar som andra önskar. Henrik hade önskat tre låtar, varav en var Valet med Björn Afzelius. Innan låten började delade vi ut handväskor till publiken, de fick öppna väskan och inuti hittade de låttexten till Valet. Publiken fick sjunga allsång och efter att låten var slut fick de slå varandra och sig själv med handväskan.

Det är bra att ha många väskor, för om någon köper böcker idag på mässan och frågar efter en kasse så får dom en väska.

Samtidigt som vi hade släppfest på bokcaféet så pågick några diktuppläsningar på Bildmuséet. Tror bland annat Jason hade nån grej där. Jag hade glömt berätta för de andra medverkande att det inte fungerar att ha arrangemang på två ställen samtidigt under en kväll, eftersom det är en liten stad. För mig gjorde det inte så mycket, jag är van att göra saker för en obefintlig publik, men kanske mindre kul för dom som åkt över 100 mil, sover borta osv. Alla var nämligen på den här roliga festen istället för att kolla på oss.

Jag var för snål för att köpa alkohol så jag hade smugglat in starköl och hällde upp på toaletten. Det var smart att hälla upp i pappmuggar, för då såg det ut som kaffe latte. Träffade några andra som hade gjort något liknande, men de hade gjort en mer diskret variant, där de hällt upp vodka i parfymflaskor, som de sprayade i munnen.

BADBOMB – MED CITAT AV JULIUS EVOLA

mars 15th, 2017 by Maggan | No Comments | Filed in Arbete, Konst

Ni som läst tidigare inlägg kommer kanske ihåg att jag bloggat om ett hemligt projekt. Nu är det äntligen klart. Det är en publikation i form av en hemmagjord badbomb som innehåller citat av filosofen Julius Evola. När man lägger badbomben i badkaret, färgas vattnet brunt, börja lukta gubbparfym och inuti bomben finns ett citat av Evola som flyter upp till vattenytan, som man läser i badet. Följer även med ett citathäfte.

Citat som finns gömd inuti badbomben.

Citat i utvikbart medföljade häfte.

Fler bilder från produktionsprocessen:

Du kan köpa den på årets Littfest.

Tags: , , , , ,

MASSPRODUKTION

mars 8th, 2017 by Maggan | 2 Comments | Filed in Arbete, Konst

Håller på med en slags publikation. Innehåller skrifter av olika slag. Igår gjorde jag 8 st. Siktar på att göra runt 30 st.

Det jobbigaste med produktionen är lukten, eftersom vi tillsätter olika dofter. Allting stinker White Musk, lavendel och en lukt som heter Hot Apple Pie. Är glad att produktionen inte sker i min egen lägenhet. Idag åker jag tåg och vågade inte använda den röda koftan eftersom den luktade nån konstig gubbparfym.

Här är en teaser på produkten. Mer tänker jag inte avslöja.

Tags: , ,

INTELLEKTUELLT PYSSEL

februari 22nd, 2017 by Maggan | No Comments | Filed in Arbete

Orkar inte göra så mycket nuförtiden. Som att jag inte har samma kapacitet som förr. Jag blir lätt trött, måste vila. När jag försöker göra något så säger hjärnan liksom stopp, som mjölksyra fast i huvudet. Det liksom gnisslar och gör lite ont, så som jag tänker mig att det känns för elfobiker när dom går nära en mobilmast.

Men jag håller på med en grej som känns kul. Arbetar i korta stunder. Känner mig lite häftig, hemlig och farlig när jag håller på att klippa och klistra i mina texter. Det lilla formatet förstärker känslan.

Tags: , , , ,

BADBOMBSTILLVERKNING

januari 8th, 2017 by Maggan | No Comments | Filed in Arbete, Diverse

Ikväll har jag åkt till en lägenhet för att tillverka hemmagjorda badbomber. Här är ingredienserna som vi beställde.

img_9756

Man blandar bikarbonat och citronsyra och tillsätter något bindemedel.

img_9761

Därefter kan man tillsätta olika färger och lukter. Det var ganska svårt att komma på vilken teknik som var bäst.

img_9765

Vi valde en doft som luktade gubbparfym.

img_9766

Man kan använda olika formar, men det tyckte det blev snyggast att forma dom för hand. Då ser det hantverksmässigt ut.

img_9767

Var tvungen att testa den färdiga produkten i ett badkar. Gif hämtad från Quitim.

badbomb

Vad de ska användas till får ni reda på längre fram i vår.

Tags: , , ,

AVRUNDNING 2016

december 22nd, 2016 by Maggan | No Comments | Filed in Arbete

Insikter jag fått under 2016: Att jag slutat se staten som en Gud.

img_9752

Det kan låta märkligt, särskilt när man försöker sätta ord på det. Men tidigare år har jag omedvetet tänkt på staten ungefär som kristna tänker på Gud. Att när de gör något omoraliskt, så ser Gud det och de får dåligt samvete. Alltså då menar jag inte att jämföra staten med Gud i stil med konspiratorisk övervakning, utan mer som en andlig allseende makt. T ex om jag är arbetslös och super två dar i rad och sover till klockan tre på eftermiddagen, så vaknar jag i ångest för att jag på nåt sätt tänker att staten vet hur jag beter mig. Eller när jag går en utbildning och inte använder mina studier så som staten har tänkt, så tror jag att staten märker det och blir besviken på något sätt. Har varit väldigt plikttrogen.

Men under det här året har det dåliga samvetet bara försvunnit. Som att jag vaknade upp 20 år för sent och kom på att staten inte mäter moral på det sättet. Det är inte som i kristendom där Gud har en plan med alltihop och där varje människa tjänar Gud. Som att jag bara kom på att allting är meningslöst.

Ibland kan man se folk som uppfattar staten som en Gud. De är ofta äldre och är väldigt plikttrogna. Om jag ser en busschaufför som är över 50 så vågar jag inte åka på ungdomsbiljett. Jag vet att de känner en stark känsla för moral och rätt där staten går före allt, lathet att släppa förbi det osv. Jag vet också att många över 50 inte skulle våga använda sin arbetstid till annat än arbete. Detta trots att ingen ser dom, deras arbete spelar inger roll och de kommer aldrig kontrolleras. Min enda slutsats är att de tänker staten som en Gud, som ser dom överallt.

Tags: , , ,

RECENSION – MÖTA MÄNNISKOR MED RÄTTSHAVERISTISKT BETEENDE

november 22nd, 2016 by Maggan | 8 Comments | Filed in Arbete

Möta människor med rättshaveristiskt beteende är skriven av Jakob Carlander och Andreas Svensson. Den riktar sig till yrkesverksamma inom bland annat offentlig sektor och fungerar som en handbok i hur man bemöter människor med ett rättshaveristiskt beteende.

img_9235

Ett karaktäristiskt drag hos en rättshaverist är att de aldrig ger sig. Kanske har de nån gång i begynnelsen blivit illa behandlade eller de förlorat en strid mot en myndighet eller liknande. Krisen och oförmågan att gå vidare har sedan urartat där de fortsätter kämpa och driva juridiska processer bortom alla rimliga gränser. Det är inte ovanligt att de överklagar alla tänkbara instanser, ibland ända upp till Europadomstolen. Rättshaveristen kan lägga hela sin vakna tid på kampen på upprättelse, vilket kan bli en plåga för handläggare då det tar mycket tid och resurser när de får ständiga mail, brev och telefonsamtal, hot, anklagelser, anmälningar och inspelade samtal. Rättshaveristen har en stark misstänksamhet mot myndigheter och har ofta mist sin verklighetsförankring.

I boken ges handfasta tips på hur man kan bemöta dessa personer och därmed minska det rättshaveristiska beteendet. Den tar också upp gränssättning, ger information om bra rutiner och vilka lagar som gäller i olika situationer.

Trots den är skriven som torr faktalitteratur så har den ändå ett högt underhållningsvärde. Nästan så boken blir ännu bättre just därför. Själv har jag varit aktiv i olika grupper på internet där man roat sig med att posta rättshaveristiska händelser, allt från arga blogginlägg, bilder på handskrivna lappar med versaler i olika färger och till kreativa kollage med rättshaveristiska budskap.

Möta människor med rättshaveristiskt beteende innehåller väldigt mycket bra inspirationsmaterial, som också passar bra in i vår rättshaveristiska grupp. Kompakta faktamässiga texter varvas med konkreta fall där de på ett pedagogiskt sätt försöker beskriva hur ett rättshaveristiskt beteende kan tas i uttryck. Jag fotade av ett citat på en av sidorna och publicerade det i gruppen på internet:

vindkraftverk

Några timmar senare hade jag fått en kommentar under bilden där det stod ”spontant så tror jag på Mannen”.

Det finns ingen entydig bild om vad som är rättshaverism. Jakob Carlander förtydligar att det inte är samma sak som att kämpa för sin rätt, kritisera orättvisor, stå på sig och överklaga beslut.

b9ttxrliuaenshd

Kommentaren under mitt inlägg gjorde att jag plötsligt blev osäker på vilken sida mannen befann sig på, men spontant säger min magkänsla att mannen med vindkraftverken ändå är nån slags rättshaverist. Svårt att sätta ord på exakt varför, men kanske pga misstänksamheten och intensiteten i form av ”mailbombning”. Men det största varningsklockan är nog de hemmagjorda mätningarna. Egentligen borde det ses som något positivt med hemmagjort granskande, med tanke på att en enskild försöker syna något större. Men av någon anledning uppfattar jag inte inte så.

Jag har också haft problem med myndigheter och var heller inte helt tvärsäker vilken sida om gränsen jag befann mig på i somras, då jag satt ensam i en campingstuga i skogen och krigade mot A-kassans beslut om återkrav, där jag ägnade hela dagarna och åt att ringa och spela in samtal med myndighetspersoner för att samla bevis på hur ruttet hela A-kassesystemet är.

Det påstås att det rättshaveristiska beteendet har ökat de sista decennierna. Jakob Carlander nämner teorier som menar att allt längre och komplicerade handläggningstider är en bidragande faktor.

Min myndighetskonflikt började sommaren 2015. Jag hade hoppat på ett uppdrag där man inte kunde annat än att fakturera och eftersom jag inte hade någon egen firma så tog jag kontakt med ett faktureringsbolag, som fakturerar åt en och sedan räknar om det och betalar ut en summa i form av lön. Jag bävade för att rapportera in till A-kassan eftersom jag hade hört att deras system får tuppjuck om man går utanför deras mall, där de vill att man antingen ska jobba heltid eller vara arbetslös på heltid. Men gjorde så gott jag kunde för att rapportera korrekt i kassakorten. Tiden som uppdraget gällde motsvarade ungefär 1-2 veckor arbetad tid.

Snart började A-kassans brev om kompletteringar. Jag skulle skicka in fler papper och de ville att jag skulle svara på ett antal frågor. Jag förstod inte syftet med frågorna men fyllde i svaren. Ännu mer kompletteringar och frågor. Jag började bli less och ångrade att jag överhuvudtaget tagit på mig uppdraget, att är det så här mycket arbete är det inte värt. Svarade på fler frågor.

IMG_7866

De började gräva och upptäckte att jag satt med i styrelsen på en ekonomisk förening. Ärendet växte. Jag svarade på frågor och fick ännu mer frågor. Ännu fler papper som skulle skickas in. Månaderna gick och det låg hela tiden i bakgrunden som ett orosmoment. Ville helst ägna mig åt papper och myndigheter så lite som möjligt, som en gammal matlåda som man låter bli att öppna. Läste något om återkrav, vilket blev en ytterligare stress. Däremot tog jag det inte så hårt eftersom mina kompisar lugnade mig med att säga ”A-kassan hotar hela tiden med återkrav, det är ingenting att bry sig om!”.

Den ekonomiska föreningen jag var med i är förlaget Bokbål förlag. På våren 2016 fick jag ett brev från min handläggare där de anser att förlaget är ett företag med vinstsyfte och att jag riskerar att bli återbetalningsskyldig 150 000 kr. För mig som vet att vi inte dragit in en krona på alla våra tio år kändes det helt absurt.

Innan de fattar sitt slutgiltiga beslut så skulle jag svara på några frågor och fylla i ett papper. Jag hade ingen aning om det ena eller andra svaret skulle vara till min hjälp eller om det kunde användas i syfte att fälla mig. Kände mig så otrolig liten och hjälplös i jämfört med dom. Nästa dag sjukskrev jag mig och kontaktade en jurist.

Trots att jag inte vann fallet så kan jag säga att en juridisk hjälp var värt varenda krona. Bara vetskapen om att ha en person med tyngd som håller en i handen och står på ens sida gör stor skillnad. Min kompis berättade att hon utvecklade mor-dotter-känslor för sin jurist, att hon hade en person som tog hand om henne, att hon fick en mamma som hon själv aldrig haft. Det är också så otroligt ångestbefriande att slippa tänka på hela fallet, bara den ångestreduceringen är värt åtminstone en del av pengarna jag la ut. Juristen anlitades via en advokatfirma i stan och vi bestämde tiden i förväg så att man vet hur mycket det kommer att kosta i slutändan. I mitt fall hade vi avtalat att juristen skulle lägga 5 timmar på mitt ärende.

En annan sak som talar för anlita en jurist är att efter handläggaren tagit det slutgiltiga beslutet så är det nästan omöjligt att vända. Vad jag förstår utifrån en privat myndighetskälla, är att först överväger handläggaren fram och tillbaka vilket beslut som ska tas, när man väl har bestämt sig så använder man alla lagar och paragrafer för att göra beslutet helt orubbligt. Därför kan det vara värt att lägga extra krut innan beslutet är fattat.

När jag lämnat in juristens spökskrivna brev med tillhörande bilagor till min handläggare så kände jag mig väldigt lättad. Att det värsta var över och snart skulle alltihop få ett slut och jag skulle aldrig mer behöva ha med A-kassan att göra. Men istället fick jag hem ett brev från A-kassan där jag skulle svara på ännu fler frågor. Den här gången gällde det inte förlaget, utan ärendet hade växt och blivit ännu större. De hade gått in på min blogg och skulle utreda om jag verkligen stått till arbetsmarknadens förfogande eftersom jag gjort saker på min fritid i allt för stor omfattning. Det var allt från dansuppträdanden, medverkande i olika festivaler, bloggande och övrigt skrivande, som de ansåg som ett problem.

Det fanns inga pengar till att ta ännu mer juridisk hjälp och jag förstod att från och med nu måste jag driva processen på egen hand. Ärendet hade pågått i snart ett år och jag insåg att det kommer hålla på i all evighet. För att stå ut med den tanken var jag tvungen att göra om ärendet till mitt fritidsintresse.

Mitt mål från och med nu var att bli så jobbig som möjlig att ha och göra med. Jag tänkte att vill dom hålla på med den här skiten så ska dom få göra det med råge. I mitt försvarsbrev försökte jag skriva så långt som möjligt för att överösa dom med arbete. Har dom tagit upp min tid så jag jag ta upp deras. När jag skulle skicka ett meddelande så lät jag bli att skriva två frågor i samma brev, utan skrev en fråga och väntade på svar och sedan när jag fått mitt svar så skickade jag ett nytt meddelande med nästa fråga.

Nu i efterhand inser jag att mina arbetsbelastande insatser knappt haft nån betydelse i det stora hela. Jag har tappat räkningen på hur många handläggare jag haft, med beslut och omprövningar som bollas hela vägen upp till A-kassans styrelse. Beslutet består också av flera olika beslut som hänger ihop, varav ett av dessa är uppe hos Förvaltningsrätten, en process som brukar ta ca 6 månader. När Förvaltningsrätten gått igenom fallet bollas det tillbaks till A-kassan som då kan utifrån det beslutet fatta beslut i de övriga besluten.

Ärendet pågår fortfarande och eventuellt kommer jag överklaga till nästa instans som är Kammarrätten. Det får framtiden utvisa.

Mitt försvarsbrev till A-kassan publicerades också på min blogg. Mest som en markering att kommunikationen med A-kassan också blivit en del av min egen verksamhet. Men också som ett slags subtilt hot om att från och med nu kommer allt de ni skriver bli konst och dras ut i det offentliga, en rättshaveristisk strategi som Jakob Carlander också tar upp i sin bok:

img_9661

En positiv sak som hände ungefär samtidigt var att jag lyckats få en praktik på en konstförening i en ort utanför Söderhamn. Jag hade ingen anknytning till stället och det kändes spännande att se något helt nytt. Trots att det var en avfolkningsort så hade kommunen lyckats få till en bostadsbrist, så lösningen blev att bo i en campingstuga. Det var så skönt att flytta iväg och bara fly all myndighetsångest. Mina dagar gick ut på att utforska närområdet, gå ut i skogen och plocka harsyra och smyga in i övergivna industribyggnader.

Efter några veckor kom det slutgiltiga beskedet. Jag satt i det allmänna campingköket och hade en kompis i luren medan jag öppnade brevet. De hade kommit fram till att jag var företagare på två grunder. Förlaget menar de är ett företag med vinstsyfte och utöver det är jag även bloggare, artist, författare och konstnär. Jag skulle inte haft rätt till ersättning och skulle därför betala tillbaka hela summan på drygt 150 000 kr.

Man har rätt att ompröva A-kassans beslut och det ska göras inom två månader. Då ska man skriva och förklara varför man anser att deras beslut är felaktigt.

Rättshaveristen har en hög benägenhet att vända sig till ”folkets domstol”. Enligt Jakob Carlander vänder de sig ofta till media och gillar att se sina egna ord i tryck. Som yrkesverksam inom olika myndigheter och förvaltningar ger Jakob Carlander rådet att våga svara tydligt och skydda sekretessbelagda behandlingar. Samtidigt förtydligar boken Möta människor med rättshaveristiskt beteende att det är en rättighet att kalla till TV och media, något som man absolut inte får motsätta sig.

Jag var alldeles för fåfäng för att kontakta media, bland annat för att min kompis varnat mig för att ”det kommer bara bli ännu en dussinartikel som ligger och skvalpar ute på nätet, i stil med ”Agneta – födde upp katter, fick betala tillbaka 7000 kronor till försäkringskassan” och sen en bild på dig när du ser sur ut!”.

Istället började jag blogga om hela situationen. På något vis kände det inte lika rättshaveristiskt, även om bloggar och sociala medier sägs vara en bidragande orsak till att rättshaverismen ökat de senaste decennierna. Min reaktion på A-kassans beslut blommade också ut i nåt slags arbetsklasshat. Mest för att jag kände mig sviken av facket då de inte bistod med rättshjälp eftersom deras rättshjälp endast gäller arbetare. Jag tyckte att arbetarklassen var ett gäng odugliga idioter som inte vet något om livet och som aldrig behövt anstränga sig ett skit. Att de är nån slags sammansvärjad Bilderberggrupp där de skyddar varandra och har rättigheter och trygghet som vi andra aldrig kommer i närheten av. Hittade ett gammalt dagboksinlägg från den här tidsperioden:

Jag blir så jävla förbannad. Lyssnar på detta klipp då en stackars arbetare blev sparkad på felaktiga grunder och anklagad för att ha tagit saker från arbetsplatsen. Arbetsgivaren hade övervakat via kamera olagligt vilket kränkte henne enormt. Hon hade inte skrivit på något papper på anställning, men eftersom hon har facket i ryggen fixade dom allting åt henne. Hon kunde sitta hemma i sin soffa och se på TV medan facket drev allt det rättsliga, skötte all kontakt med arbetsgivare + alla advokater som hon fick. Hon fick skadestånd på 400 000 kr vilket gjorde att företaget hon jobbade på gick i konkurs. Hon tyckte hon var värd alla dom där pengarna eftersom lidandet under rättsprocessen var så stor (hon har ju inte ens behövt driva den??).

Åh gud ska sluta skriva nu innan folk tror att jag är centerpartist.

Hur mycket rättshjälp facket ger i tvister med A-kassan kan skilja sig mellan olika förbund och det beslutas i styrelsen. Vårdförbundet ger t ex ingen rättshjälp och den som är generösast med rättshjälp är Unionen, som t o m hjälper till att skriva brev till omprövningar. LO ger rättshjälp i tvister med A-kassan eftersom de tillhör samma organisation, då de fackliga ombudsmännen kan hålla en direkt kommunikation med A-kassans handläggare.

Personligen kan jag tycka att det borde ligga i fackets intresse att de arbetslösa får de bättre, eftersom det försvårar förhandlingsmöjligheterna för facket om de arbetssökande blir allt för desperata i jakten på ett jobb.

Även om jag aldrig gick till media så tror jag att jag undermedvetet hoppades på att någon journalist skulle hitta åt mina blogginlägg om A-kassan. På så vis kände det mindre rättshaveristiskt om de bara ”råkat” höra av sig. Jag vet faktiskt att två av mina kompisar tipsat media om min grej, men inget ledde till något napp. Vad jag förstår så ansåg de att även om fallet kanske är intressant, så är det alldeles för stort och komplicerat ämne, att ingen journalist i världen har tid och möjlighet att ta sig an det här.

När jag insåg det här bestämde jag mig för att bli min egen journalist. Jag såg framför mig en hemmagjord Kalla fakta-granskning i videobloggstil. Men hjälp av en dator med webcam och en telefon i högtalarläge började arbetet.

Det var extremt ångestreducerande att sitta och spela in myndighetssamtal. Det var många samtal som måste ringas och det blev mindre gruvsamt när det fanns ett högre syfte. Att skriva en omprövning är ingen enkel sak, särskilt inte när man är helt grön på juridik. Som att spela kort där den ena inte vet spelreglerna och sitter och försöker gissa och hela tiden så förlorar mot den andra som är insatt. Att spela in telefonsamtalen gav nån slags känsla av makt.

I efterhand har jag fått frågan hur jag orkade driva den här processen och samtidigt göra göra det till konstnärligt arbete. Ärligt talat vet jag inte om kombinationen var så lyckad. Praktikplatsen jag skulle jobba på hade ett väldigt ojämnt arbetstempo där det under vissa perioder fanns ganska lite att göra. Arbetet var dessutom mest under eget ansvar, vilket gjorde att jag mest blev hemma i stugan.

Mina dagar gick ut på att ringa myndigheter, på kvällen satt jag och googlade och tänkte på myndigheter och på natten så drömde jag om myndigheter. Den enda egentliga avkopplingen jag hade var några gamla säsonger av Arkiv X som jag hade laddat hem.

Det har diskuterats om psykiska funktionshinder kan bidra till att utveckla rättshaveristiskt beteende. Den mest problematiska kategorin är rättshaverister med vanföreställningssyndrom, där man kan få för sig att man är utsatt exempelvis strålning, där staten och myndigheter är en del av en konspiration.

fortrycket-1111

Jakob Carlander nämner även asperger, bland annat för att de ofta utvecklar specialintressen. Jag har varken asperger eller någon annan diagnos, men har en tendens att gräva ner mig fullständigt i ett ämne.

Jag minns att min kompis ringde och kollade hur jag mådde. Jag var helt upprörd och började berätta om det ena och det andra jag hittat med A-kassan. Kompisen blev orolig eftersom han tyckte att jag började bli rättshaverist på riktigt, att jag borde göra något annat, typ gå ut och dricka mig full eller något.

Problemet var bara att jag knappt kände någon på orten. Jag visste inte vad jag skulle göra istället, så myndigheter var det enda sättet att fylla tiden. Dessutom hade fiskmåsarna precis fått ungar, så varje gång man försökte gå in till samhället så blev man attackerad av aggressiva måsar.

I mitt journalistiska arbete hade nån slags idé av att försöka avslöja sanningen om hur allting egentligen ligger till. Ute på nätet finns många sorgliga historier där människor drabbats väldigt hårt av A-kassans beslut. Det finns mycket att säga om A-kassan. En sak är att deltids- och extraarbete snarare utgör ett problem än att vara till nytta i deras system. Dels leder det till att man förlorar A-kassedagar, men också för att man riskerar man att hamna i ett besvärligt pappersarbete. Deras regler är heller inte särskilt intuitiva, där folk med hög rättskänsla ändå riskerar att göra stora fel. Även om vissa personer kan tyckas varit lite väl slarviga, så tycker jag ändå inte att konsekvenserna står i proportion till de fel de faktiskt har gjort.

Under den här tiden försökte jag maila flera av personerna som jag hittade på internet, men fick inget svar. Däremot blev jag själv kontaktad av en person som hamnat i tvist med Försäkringskassan, där han hade som strategi att blogga om hur han svalt sig själv till döds i protest mot myndigheternas felaktiga beslut. Enligt Jakob Carlander är det vanligt att man börjar ta kontakt med andra och i vissa fall försöka driva deras tvister. Jag kan tycka att det kan bli motsägelsefullt att man blir mer rättshaveristisk när man tar kontakt med andra, då det kan börja likna nån form av organisering. En rättshaverist kännetecknas just för att den är ensam i sin kamp.

Jag upptäckte ganska snart hur svårt det är att ”avslöja något” eftersom A-kassan publicerar det mesta fritt tillgängligt på IAF:s hemsida. Där kan man läsa rapporter och liknande. Det här gjorde allting nästan ännu deppigare, att de bara kan vara helt öppna med hur eländigt allting är, men att ingen bryr sig.

När A-kassan skickade ut ett brev att ärendet har överlämnats till Polismyndigheten för utredning om eventuellt brott, var det inte längre roligt. Sökte på internet och läste något om att bidragsbrott kan leda till fängelse. I brevet till Polisen stod det formulerat ”Detta har inneburit vinning för Magdalena Nordin medan Lärarnas A-kassa har lidit motsvarande skada”.

Av nån dum anledning hade jag samtidigt fått för mig att börja läsa boken Möta människor med rättshaveristiskt beteende. Hade inte läst den innan utan hade bara sett att den fått bra kritik. Egentligen var den tänkt som ren underhållning, men ganska snart märkte jag att beskrivningarna stämde in på mig.

Jag satt alltså i en stuga i skogen, där hela mitt liv kretsade kring kampen att få rätt och med en dator full med inspelade myndighetssamtal. Förutom skuldsatt och kriminell var jag också rättshaverist. Jag försökte trösta mig med att en rättshaveristen ofta har en så stor samling inspelningar att det är omöjligt att göra nåt vettigt av den eftersom dokumentationen helt kaotisk och vildvuxen. Fast egentligen är jag tveksam om det har att göra med att jag är mindre rättshaveristisk, utan kan lika gärna bero på att jag har erfarenhet av att klippa film och vet hur materialet ska organiseras.

img_9231

Fortsatta samtal gick inte lika lätt. Samtidigt ville jag inte ge upp. Jag skämdes när jag såg mig själv i webcamfönstret i datorn. Tänkte att det skulle vara så otroligt pinsamt om de visste vad jag höll på med. Var livrädd att handläggarna skulle höra att jag hade telefonen i högtalarläge, att de redan skulle ha förstått allt! Det blev inte lättare när jag märkte att handläggarna använde sig av de strategier som Jakob Carlander tar upp i boken, i sitt bemötande mot mig.

Det enda som jag var stolt över, var att jag aldrig hade för avsikt att sätta dit enskilda handläggare. Det är annars en vanlig sak bland rättshaverister. Men i mitt fall tror jag det snarare har att göra med min ideologiska övertygelse att jag vill komma åt systemet i sin helhet, istället för att inrikta sig på enskilda individer.

Rättshaveristen har ofta en skev världsbild som skiljer sig från verkligheten. Till en början kan rättshaveristen få stort stöd av sin omgivning, men allt eftersom tröttnar de och droppar av och personen blir allt mer isolerad i sin kamp. De kan också ha föreställningen att om man tagit del av berättelsen så står man automatiskt på deras sida. Jag har fått stor uppbackning av min omgivning under hela den här processen, att de tycker beslutet är fel på alla sätt och vis.

När man kommunicerar med myndigheter under lång tid så börjar man till slut köpa deras argument, att allt de säger är helt självklart och logiskt och att mina fel står i proportion till konsekvenserna som blev. Varje gång jag läste igenom något beslut eller brev från A-kassan spred sig en panik att bli avslöjad, att om omgivningen kände till hela historien så skulle de vända mig ryggen.

Att när jag försöker dra ut fallet i ljuset så skulle jag uppfattas ungefär som Agent Nygren. Som t ex då han skriver ett blogginlägg då han vill klargöra att Kammaråklagarens beslut är felaktigt, då det inte var fråga om en mordbrand när han kastade in en brinnande papperstuss i brevinkastet, utan att han endast ville skrämmas och för att de skulle öppna dörren och komma ut i trapphuset och prata.

För att lägga korten på borden, jag har inte gjort helt korrekt enligt A-kassans regler. När man ansöker om ersättning ska man svara på frågan om man sitter i någon styrelse. Där har jag inte svarat ja. Varför jag inte gav A-kassan den informationen har jag skrivit och förklarat i mina försvarsbrev. Men jag kan förstå att folk drar sig för att fylla i saker som kan vara alltför avvikande enligt A-kassans standardsvar, i rädsla att det ska dra igång ett byråkratiskt maskineri som aldrig får något slut. Särskilt nu efter allt det här.

För den som vill fördjupa sig i fallet finns ett beslut här som sammanfattar mycket av ärendet.

När det gäller att anlita faktureringsbolag som man använder i samband med uppdrag så råder en viss otydlighet. Ibland funkar det ibland inte. Jag är osäker hur stor betydelse själva faktureringsbolaget har haft i mitt fall. Det senaste budet från A-kassan är att faktureringen snarare var en orsak till att de påbörjade en utredning, som sedan ledde fram till att de upptäckte mina olika verksamheter.

Om du funderar på att ta ett mindre uppdrag skulle jag nog rekommendera att avstå helt. Vill man ändå ta uppdrag pga plötslig arbetslust eller dylikt så kan man hoppa på uppdraget och bara skita i att fakturera. Enligt uppgifter från min A-kassa så räknas det då fortfarande som ideellt arbete. I kassakorten fyller du i ”förhindrad”. Vill man inte syssla med lönedumpning genom att jobba gratis, så är ett annat alternativ att donera bort fakturan till en förening. Kolla med din A-kassa först så att det här strategin verkligen funkar.

Till slut blev jag tvungen att kasta in handduken. Ett alltför påfrestande myndighetssamtal gjorde att jag inte fixade mer. Jag bokade en biljett till Umeå för att få komma bort från alltihop.

Samtidigt skulle omprövningen in till A-kassan ganska snart. Efter några dagars vila satte jag mig och började skriva, bara för att bli av med det. På något mirakulöst sätt fick jag en skärpa jag aldrig tidigare upplevt under hela processen. Lyckades få till ett brev som jag blev nöjd med, som faktiskt innehöll några sakliga argument med ny information. Fattar fortfarande inte var den där förmågan kom ifrån, nån gång vart fjärde år får jag något som liknar en religiös upplevelse, det här var en av den. Inte för att min ansträngning ändrade A-kassans beslut, men ändå.

Materialet sammanställdes så småningom till en film som blev 35 minuter lång. Den visades i höstas på Luleå konsthall tillsammans med en mängd myndighetsbrev. Jag har aldrig haft sån ångest inför att visa ett verk. Det var ganska kort tid mellan myndighetskonflikten och själva utställningen och hade inte hunnit få distans. Jag hade ingen aning var som var den konstnärliga biten att vilja föra fram ett budskap till en publik, till den mer rättshaveristiska sidan där man har ett behov av att dela sin långa omständliga berättelse om och om igen. Jag ville att alla skulle få sitta med i varenda myndighetssamtal och genomlida allt jag fått gå igenom.

På utställningen fick jag kritik för att jag inte lyckas begränsa materialet, att det var helt omöjligt att ta sig igenom allt. Samtidigt hade jag ambitionen att göra ett omöjligt verk. Att jag skulle göra världens längsta och tråkigaste film. Att det skulle vara för trist, osensationellt och långsamt för media och inte tillräckligt inne för att få spridning på sociala medier.

Det kom fram flera kvinnor i 50-årsåldern under utställningen, som tyckte det var modigt att jag tog upp ett så skamligt ämne. De hade själv liknande historier med svåra ekonomiska bekymmer som följd. Själv kan jag inte riktigt relatera till den typen av skam. Självklart är det jobbigt men jag skäms inte. Det är väl mest att man känner sig lite thrashig. Kanske är det en generationsfråga, då det är mer vanligt i min generation att ha en kaotisk eller obefintlig ekonomi. Det värsta är nog inte själva pengarna, utan stressen av hur lätt det är att falla igenom det sociala skyddsnätet.

Processen har lett till att jag utvecklat ett intresse för lag och rätt. Skulle t ex gärna gå med i A-kassan en gång till bara för att vara dryg genom att försöka göra allting rätt och fråga om lov om minsta grej. Nu är jag iof utesluten ur A-kassan i ett år, så det får bli längre fram i tiden. Häromdan sökte jag ett jobb på kommunen och passade på att begära ut alla CV till den tjänsten bara för att jag vet att jag kan. Idag är jag väl insatt i offentlighetsprincipen och vet att allt på kommunen blir en allmän handling som vem som helst har rätt att begära ut.

Tack alla som stöttat mig och alla som gett feedback på filmen under själva redigeringen. Särskilt tack till Jonas Juuso, MMN-o och Snajd. Här är filmen.

Tags: , , , , , ,

STUDIEANTECKNINGAR

oktober 27th, 2016 by Maggan | No Comments | Filed in Arbete

Försöker anteckna från olika böcker jag läser så jag kan referera till senare. Det här kommer jag troligen inte att använda.

img_9555

Är less och arg på allt. Orkar inte vara åsiktsmaskin. Men just nu önskar jag mig ett offentligt samtal där varje hot om att ”om du inte gör på det här sättet så kommer du bli utan arbete” borde ses som en kränkning av arbetslösa. Det skulle bli en sund ängslighet.

FÖRVALTNINGSRÄTTEN

oktober 8th, 2016 by Maggan | No Comments | Filed in Arbete

Har äntligen fått iväg mitt yttrande till Förvaltningsrätten. Håller på med en överklagan angående A-kassans beslut om återkrav. Mitt trassel med A-kassan har hållit på med i ett och ett halvt år nu. Orkar liksom inte ens vara trött på det längre, har accepterat att det är en del av mitt liv.

Alla kanske inte har hängt med i processen, men så här har A-kassan sammanfattat det hela i sitt brev till förvaltningsrätten:

Vårt yttrande

Bakgrund
Vid en avstämning av intyg på bolaget Frilans Finans gjorde vi en utredning om klagande var registrerat i något bolag. Vi kunde då konstatera att hon var registrerad styrelseledamot med firmateckningsrätt i en momsregistrerad och skatterättsligt aktiv ekonomisk förening där hon var en av tre medlemmar. Vi bedömde att hon uppfyllde företagarkriterierna i arbetslöshetsförsäkringens mening redan från första ansökningsdagen den 18 augusti 2014. Hon hade aldrig meddelat oss att hon hade något extraarbete eller engagemang i något företag, varför vi även utredde om hon uppfyllde något av undantagen i form av bisyssla eller enligt 5 § ALFFo utan att finna hennes verksamhet kunde bedömas som bisyssla eller s.k. kombinatör (17/10-regeln).

Vårt ställningstagande om att MN var företagare i arbetslöshetsförsäkringens mening innebar i förlängningen att vi tog flera beslut varav de övriga är föremål för omprövning.

Vi bedömer att vi har haft fog för att inom ramen för 63-65 § ALF upphäva vårt tidigare beslut om ersättningsrätt och vi anser i det här överklagandet eller i övrigt inte har framförts någon omständighet som föranleder oss att ändra uppfattning i målet och vi yrkar därför att överklagandet avslås och att Förvaltningsrätten fastställer Lärarnas A-kassas beslut.

img_9496

När jag var ute på krogen för ett par helger sen så fick jag höra om en kompis kompis som spelade på aktier för flera hundra tusen, fick ut en vinst på över 50 000 kronor samtidigt som han gick på A-kassa. Enligt kompisen så fick man göra det, eftersom det handlar om privata pengar och räknas då som hobby.

Jag ringde faktiskt upp A-kassan och frågade om det här stämde. Vad jag förstår så har A-kassan ingen rätt att lägga sig i vad du gör med dina pengar. Du kan spekulera i aktier för flera miljoner utan att dom har nån möjlighet att lägga sig i. Samma gäller poker, trav eller vad som helst. När det gäller att stå till arbetsmarknadens förfogande så är deras ända kontrollfunktion genom redovisa att man klarar av att söka arbete samtidigt. De går alltså inte gå in och kollar på hur omfattande ens spekulationer är. Rent hypotetiskt skulle en aktiespelare kunna bli dömd att inte stå till arbetsmarknadens förfogande, men A-kassan kände inte till några rättsfall där någon fått indragen A-kassa pga detta.

Det är lätt att tro att A-kassan hatar kultur, då en t ex en nätpokerspelare får mycket större frihet än en kulturarbetare. Men det är faktiskt felaktigt. För elitidrottare gäller ganska hårda regler. Så här står det på Unionens hemsida:

Om du är idrottare på högre nivå anses du normalt inte att stå till arbetsmarknadens förfogande på det sätt som avses i arbetslöshetsförsäkringen.

Idrottsengagemanget medför, på grund av sin omfattning och karaktär, att du inte kan anses var oförhindrad att åta dig arbete och du uppfyller därför inte grundvillkor för rätt till ersättning. Det har ingen betydelse om du utövar en individuell sport eller en lagsport.

Fick också höra om ett rättsfall där en person blev friad trots att ha ägt en femtedel av aktier i ett företag. Men eftersom de ansåg att en femtedel inte handlade om tillräckligt stort inflytande i företaget friades personen. Bland annat därför att han inte satt med i styrelsen.

Man får alltså inte sitta med i styrelsen på en ekonomisk förening som aldrig redovisat någon vinst, men däremot äga en femtedel av aktier i ett företag.

När det gäller aktier och A-kassa har det kommit lagförslag på ändringar genom åren men de har aldrig fått någon genomslagskraft.

Tags: , , , , , , ,

UNIVERSITETSSTIL

september 14th, 2016 by Maggan | 1 Comment | Filed in Arbete

Har vart på universitetet och läst böcker och försökt skriva. Jag tycker det är lite vulgärt att hela tiden referera till en massa människor. Typ ”enligt den här personen kan man se på det här sättet…”. Det känns som att jag suger av en massa människor som jag inte känner. Tycker bättre om att referera till olika myndigheter och statliga utredningar, då blir det mer könlöst.

img_9465

Försöker klä mig som Agent Scully med lågklackade skor från 90-talet. Hon är min förebild nu, inget liv och total gränslöshet mellan jobb och fritid.

img_9460

I uppgifterna blir också ungefär som ett avsnitt i Arkiv X. Att man hela tiden utgår från att man ska avslöja en konspiration. Vet inte om det går hem.