PAULA URBANO PÅ MUSEUM ANNA NORLANDER I SKELLEFTEÅ

maj 21st, 2015 by Maggan | Filed under Konst.

Hemma. Sov på en madrass i Rivhuset inatt. Åt päronpaj och chips till frukost och tog bussen hem sen. Åkte till Skellefteå för att kolla på en utställning, en jag känner från Stockholm ställde ut där. Vi gick i samma klass på Konstfack. Hennes utställning heter Väntans proportioner och handlar om en man från Irak som sökte asyl i Sverige och hur hon följer honom i den processen. Det slutar med att han får avslag.

Det var en video och lite rumsliga grejer som hade med mannen och asylprocessen att göra. Det var både inne i konsthallen och utanför, utomhus hade hon byggt upp ett skalenligt rum av besöksrummet i förvaret. Där kunde man gå in, hon var väldigt nöjd med ytskiktet på bygget som var i plåt och som så småningom kommer rosta.

IMG_1993

Inne i konsthallen var det rumsliga detaljer från väntsalen på migrationsverket.

IMG_1999

IMG_1998

Först när jag hörde om utställningen så vart jag skeptiskt. Tänkte oj hjälp hur ska det här gå, så populistiskt ämne! Men jag for ändå dit eftersom det är i grannstaden. Dessutom vet jag att hon jobbat med dom här sakerna till och från under lång tid och vet att hon gör bra saker och tänkte att det kanske bara är så att det hon alltid gjort råkar vara poppis nu och det är inte hennes fel.

IMG_2002

Men utställningen var skitbra! Hon hade gjort en film med en man som man vart jätteirriterad på samtidigt som man kände sympati. Flera gånger ljög han dessutom i filmen, vilket hade provocerat folk när hon ställt ut den tidigare på andra ställen. Men ändå var filmen ”pk” och man var på hans sida. Däremot sa hon att hon inte skulle våga skicka filmen till SVT eftersom att folk är alldeles för korkade. På en konsthall får man en begränsad publik som har nån slags läs/analysförmåga och det tyckte hon var bra.

Hennes farsa är från Sydamerika och har flytt till Sverige och det märks på hennes utställning att hon har mer kött på benen just därför. Att hon brottas med dom här frågorna under lång tid. T ex kunde hon göra jämförelser med oskrivna sociala koder i sydamerika och mellanöstern som kan vara svårt för mig att förstå mig på. Hon har rätt att berätta den här historien som hon själv sa och det märks att hon känner så. Det är oängsligt, nyanserat och hon tar risker. Kul också att hon och en annan tjej hade åkt ner till Iran och filmat där utan tillstånd.

Det svåraste som finns är att ta sig an ett ämne som alla ska ha någon åsikt kring, som t ex migration. Risken är att alla bara vill diskutera sina egna ståndpunkter och missar alla andra nyanser, använder verket till i sitt eget privata syfte och konsten slutar vara konst och blir bara politik. Det blev det inte på utställningen. En av det starkaste intrycken var när han visade upp sin samling av nyinköpta teflonpannor som han införskaffade för att dämpa sin ångest. Hon har en bakgrund inom foto och det syns att hon kan det här med porträtt. Jag är sjukt imponerad. Gå och se om du har möjlighet.

Tags: , , ,

Leave a Reply