INSPIRATIONSMATERIAL

januari 29th, 2016 by Maggan | Filed under Diverse.

Fredag. Snittblommorna som jag dumpstrade i veckan står och pryder mitt köksbord.

IMG_3508

Idag har jag vart på olika secondhandbutiker och letat inspirationsmaterial. Kom hem med en trave böcker.

IMG_3509

IMG_3510

IMG_3511

IMG_3513

IMG_3512

Tags: , , ,

7 Responses to “INSPIRATIONSMATERIAL”

  1. Anonycult skriver:

    Ser nästan ut som V-för-Vendetta-Guy-Fawkes-masker på sista bilden med ritualdansen. Jag tror Anonymous har något ockult-rituellt på gång.

  2. Sonja skriver:

    Jag vill varna dig för det där, även såna här grejer utförda på skämt eller liknande.

    Du har kanske inte missat att jag är kristen, men jag har inte varit kristen särskilt länge, så jag säger inte det här som en person som varit kristen i hela sitt liv och ”hört att ockult är dåligt”, utan jag säger det baserat på egna erfarenheter. Stay away from såna där saker, var försiktig med vad du släpper in i ditt liv.

    Fina tulpaner!

    • Maggan skriver:

      Vad har du för erfarenheter?

      Jag är mest intresserad av det som ämne, har även en tarotkortlek sen 20 år tillbaks. Då, på 90-talet hade jag en period då jag gick in i det här ganska hårt, men jag tog inte nån skada av det. Märkte ingen direkt skillnad. Det jag kan invända är att New Age-grejer ibland kan ha andliga feltänk. T ex så är jag hellre för att man ska sluta oroa sig över saker som man inte vet och släppa kontrollen och ifall man är troende också lämna över det ansvaret till ”Gud”.

      Men med både Tarot och horoskop så försöker man dämpa ångesten med att ta kontroll och försöka ta reda på framtiden, vilket motverkar effekten att vilja släppa den kontrollen. Det här gör vi dagligen på olika sätt, så det är inget som är unikt för just New Age. Allt från att stalka folk på internet till ja vad vet jag.

      Jag tycker stenar kan ha en placeboeffekt som funkar, däremot tror jag rent andligt att det är bra att komma bort från konsumtion. Stenkonsumtion är inte direkt skadligt som tobak eller alkohol, att köpa en sten skulle jag säga var lika skadligt på själen som att köpa ett nagellack på HM. Men det beror ju på hur andligt hardcore man ska va.

  3. Sonja skriver:

    Jag har hållit på med sånt där av och till i hela mitt liv, och jag har inte heller tänkt att jag har tagit skada av det. Det var inte förrän en grej hände som fick mig att vilja dö och jag bad om hjälp, och fick svar och hjälp, som jag kunde ana vad jag gått omkring och dragit på hela livet utan att veta om det.

    Jag har mött Jesus och jag har kontinuerlig kontakt med honom i min vardag, något jag delar med många många andra, så jag kan helt enkelt inte säga att Gud egentligen inte finns. Jag skulle snarare vilja säga att man bedrar sig om man inte tror på honom.

    Och jag vet hur det låter. Jag har bara varit kristen i fyra månader så jag har mina gamla tankemönster väldigt färska i minnet. Då tyckte jag att kristna kunde va riktigt hyggliga, men ändå rätt lättförledda och lite creepy på vissa sätt. Och plötsligt befinner jag själv mig på den sidan. Det är inte helt lätt alltid tycker jag, även fast glädjen över vad jag hittat är så mkt större än obehaget att framstå som dum.

    Jag tänker inte försöka övertala dig att tro på nåt du tror är en strategi i mängden för att stå ut med livet,
    men jag ville ändå varna dig för ockult-grejer och nämna vad jag varit med om, ifall du av nån anledning , nån gång, kanske skulle vilja ge det ett uppriktigt försök. Trots allt är det vad frälsta kristna hoppas på och ber om. Att fler ska överlåta sig alltså.

    • Maggan skriver:

      Det funkar säkert för dig, jag vet många andra som börjat må bra av att bli kristen. Men jag tror det är väldigt individuellt vad som funkar, har också hört det motsatta att de känt en befrielse där de kom på att de inte var kristna. En del får andligt uppvaknande yoga. Alla tycker såklart att sin egen ståndpunkt är bäst och att alla andra gör fel, men i grunden vill vi ju ha ett samhälle där det finns ateister blandat med små och stora religioner där ingen är bättre än nån annan.

      Jag har väldigt svårt för Jesus. Försöker läsa det nu och det är alldeles för mycket saker som jag inte köper. Då tycker jag hellre om gudsbeskrivningarna i gamla testamentet, även fast den har en hemsk människosyn. Jag kan acceptera att människan underkastar sig nåt större, men kanske framförallt som metafor och strategi. Anarkister gillar inte underkastelse av en överhet vet jag.

      T ex finns det många beskrivningar om naturens storhet och dess obegriplighet. Däremot tror jag inte att naturkatastrofer t ex en tsunami är ett medvetet straff för att komma åt en viss grupp som syndat, som gamla testamentet ofta förespråkar. Jag tycker AA har många spännande saker, både andligt och organisationsmässigt, däremot har jag en hel del invändningar och skulle inte kunna ansluta mig till den rörelsen. Men budskapet i sinnesrobönen är ju fantastiskt.

      Jag vet inte hur du ser på tecken i naturen eller från t ex himlen, som det ofta beskrivs i Bibeln. Jag får ofta starka andliga upplevelser när jag vistas i storslagen natur, då känner jag underkastelsen och att jag är del av något större. Jag tror också naturen kan spegla ens inre landskap, är det så bibeln menar som ”tecken”? T ex att om man är missnöjd med sitt liv och står vid ett hav så kan man få en känsla att man vill gå ut i vattnet och dras ut med strömmen och försvinna bort. Nåt man kanske inte reflekterar över när livet tuffar på i storstadsbruset. Samma strand kan ge ett helt annat budskap vid ett annat tillfälle. På så vis ser man ”tecken” men det handlar ju inte om att en utomstående skickar det just då för att man har nåt särskilt uppdrag. Jag tror inte på den kristna synen att folk är utvalda till olika saker, ibland blir jag irriterad för att det synsättet hänger kvar i modern tid.

      Jag gillar också delen då Moses går genom öknen, jag tolkar det som att de får sin tro prövad. En tro på nånting behöver ju inte vara religiöst, jag är väldigt beroende av framtidstro. Har jag det kan jag hantera livet. På så vis är den texten resan allmänmänsklig. Däremot tror jag inte att det skett bokstavligt eftersom jag inte tror på övernaturlighet men berättelsen faller ju inte för det. Däremot Jesus kräver ju att man tror på övernaturliga fenomen för att överhuvud kunnat tro att Gud vart i en mänsklig kropp. Vi människor har en förmåga att helgonförklara vanliga människor och tillskriva egenskaper i efterhand. Det är något vi borde komma bort från anser jag.

    • Anonycult skriver:

      Hej Sonja, du skriver att ”glädjen över vad jag hittat är så mkt större än obehaget att framstå som dum”.

      Känner du dig också dum då, som tror att böner på något sätt ska kunna påverka den fysiska världen runtomkring oss utöver den fysikaliska interaktionen från ljudvågorna och eventuellt ditt egna förändrade tankemönster?

      Eller är det vi som tror på empiriska data som borde känna oss dumma för att vi inte, som du skriver, ”överlåter oss” (till… godtrogenhet och motsägelsefulla läror från en gammal bok som ska tolkas som sanningen bara för att någon auktoritär person säger att så ska det vara?)

      Att använda sig av en bok vars innehåll endast knappt ens får ändras genom nya översättningar som sin vägledande litteratur är inte mycket konstigare än att använda sig av ockulta symboler och ritualer och att dansa naken med konstiga masker.

      Det enda som kristna har emot ockultismen är väl att den inte är kristen, själva tron i respektive gruppering har väl ungefär samma legitimtet när man väl börjar syna innehållet.

  4. Daniel skriver:

    Min egen erfarenhet är att tron måste testas i praktiken innan den på allvar kan få fäste i mig. Att bara läsa Bibeln eller Stora boken (AA:s 12stegsprog) räcker inte. Jesus uppmanar till handling och 12stegsprogrammet kallar sig ett ”handlingsprogram”. Vad då för handlingar? Det kokar ofta ner till förlåtelse, ärlighet och generositet.
    När man avslöjar en hemlighet man burit på länge känns det ibland fysiskt i kroppen. Först konstigt: ”Vad har jag gjort nu?” Sen kommer ofta en stor lättnad, som känns i magen och bröstet. Ofta handlar ju lögner och hemligheter om sånt man skäms över och tänker att andra skulle se ner på en ”om de bara visste”. Men i 9 fall av 10 får man en bättre relation med dem man har avslöjat sin hemlighet för. En barriär emellan oss försvinner.
    Detsamma kan sägas om förlåtelse. När jag släpper bitterheten mot någon som gjort mig illa är det lättare, dock inte lätt, att gå vidare. Jag känner att jag växer som människa och såret i mig börjar sakta läka.
    Och den generositet som i NT uttrycks som ”Ge så skall ni få” och ”det är saligare att ge än att få” etc. kallas av andra för karma. Det är inte framgångsteologi, även om det kan låta så. Min syn på mig själv blir snällare när jag är snäll. Jag mår bra när jag får andra att må bra.
    De här tre principerna kan kanske sammanfattas i ordet kärlek och har underlättat mitt liv. Men personligen var jag tvungen att testa det i praktiken för att upptäcka det som många innan mig upptäckt: Love wins.

Leave a Reply