Posts Tagged ‘flashback’

RECENSION ”VÄN AV ORDNING”

april 20th, 2016 by Maggan | No Comments | Filed in Diverse

Har läst ut Henrik Bromanders bok Vän av ordning. Innan jag köpte boken så hade jag inte kollat upp den ordentligt, utan trodde att det var en seriebok eftersom jag vet att han är serietecknare. När jag hämtade ut den på posten så upptäckte jag att det var en vanlig roman med endast text på 500 sidor. Men gick bra att ta sig igenom.

Vän av ordning
handlar om en kille som heter Joel, som har internet som ventil och tillflyktsort. Han börjar som ett troll, blir flashbackkrigare och sedan också bloggare och även politiskt aktiv utanför internet.

IMG_7849

Trots att jag varken är man eller flashbackkrigare och också helt ointresserad av ”mångkulturdebatten” så känns det ändå som att boken handlar om mig.

Eller det jag känner igen är ilskan, frustrationen, avundsjukan på alla som är framgångsrika och njutningen och baksidan av internetmissbruket.

I början av boken använder han inga egna åsikter utan tar hela tiden motsatt ståndpunkt i diskussioner på nätet för att provocera. Jag hade själv en sån period under 2012. Jag hade ett understimulerande arbete och för att inte deppa ihop så började jag varje morgon med att skriva något provocerande på internet som gav mig ångest, många gånger ”icke-pk”. Hatar förövrigt att brunhögern lagt beslag på ordet ”pk”, som mycket annat som uppfunnits av vänstern ursprungligen.

Det här gjorde att jag kände mig levande i ett övrigt trist och meningslöst liv. När jag sedan kom hem så kollade jag datorn vad jag fått för respons. Ibland fick jag en halvviral spridning. Det gav en enorm kick. Men det var på den tiden innan kommersiella krafter försvårat den lilla människan att nå ut på internet.

Någonstans i boken blir en brytpunkt, då han övergår från att vara nättroll till att föra fram sina egna åsikter. Jag försöker akta mig för det steget. När man gör konst som riskerar att misstolkas är det viktigt att behålla sin politiska integritet. Det gör man genom att t ex inte ansluta sig till politiska partier eller uppenbart politiska rörelser. Sen vill man ju behålla mystiken, ni skulle nog bli väldigt besviken om ni insåg vilken menlös gråsosse jag är. När man tolkar konst så är det inte bara konstrummet som man läser in i kontexten, utan även den konstnärliga avsändaren. Jag tycker Dan Parks konst blev nåt annat när han förlorade sin politiska integritet, förr höll han lägre profil med sina egna privata åsikter, vilket gjorde hans affischer mer svårtolkade.

Det finns en återkommande grej i boken då Joel besöker en feministisk blogg. Han stör sig på bloggen men kan ändå inte låta bli att gå in, som ett sår han inte kan låta bli att peta i. Han skriver en hel del hot och spydiga kommentarer mot henne. Det ger nåt slags utlopp. I slutet av boken får hans handlande konsekvenser.

När jag är trött och uttråkad brukar jag göra ungefär samma sak. Jag går in på ett gäng bloggar som jag vet gör mig irriterad. Provokationen gör att jag känner något, det hjälper tillfälligt mot min deppighet. Joel skriver mycket om att han är arg och stör sig på allt. Jag kan känna igen mig i ilskan, som att jag hela tiden måste hålla tillbaka något. Ibland fantiserar jag om att jag tar en ljushållare i glas och slår i en killes huvud, han faller till golvet, ligger i fosterställning och jag bara fortsätter slå och slå. När jag fantiserar om det får jag en enorm eufori.

Ibland går jag ut på ett kommentarsfält, trycker till någon för att lätta på trycket. Det är skönt för stunden, men oftast ångrar jag mig efteråt.

Joel blir ofta irriterad på de som får plats i media. Jag brukar kalla dom som beskrivs i boken för stockholms”vänstern”. Jag känner likadant. Egentligen är jag motståndare till missunnsamhet, men det har liksom tagit över det senaste åren. Ju mer missnöjd jag är över min situation och ju mer maktlös jag känner mig inför att förändra den, desto mindre klarar jag av andras framgång. Mest stör jag mig nog på de som gjort framgång genom identitetspolitiken. Vet inte varför, finns ju värre saker.

Nånstans efter andra halvan av boken så händer något som gör att jag inte känner igen mig längre. Bland annat använder han våld mot sin flickvän. Helt plötsligt känner jag mer att jag läser om en person som jag tittar på i bur. Här börjar jag uppfatta Joel som en väldigt sterotyp kille som man hittar på flashback, istället för en genuin karaktär. Ibland varvas hans störda personlighet med berättelser från barndomen, för att blanda in mer mänskliga drag men tycker inte riktigt det hjälper. Trots att jag känner personer som säkert har ett flashbackkonto så har jag inte att jag stött ihop med den här Joel som han beskrivs i slutet av boken. Jag menar, alla har ju nån släkting som är smygbrunhöger och varje gång och dom börjar gå igång så är det typ som att sitta och surfa runt på Avpixlat en hel kväll. Dom personer som ni antagligen känner kan vara både kärleksfulla, varma och på många sätt bra människor.

Joel har en problematisk relation till sin farsa, som mot slutet blir uteliggare. Farsan pratar om att det är svårt att få härbärge eftersom allt är överfullt överallt i och med flyktingströmmarna. Här kan jag ana en kritik mot att de som betalar för flyktingkrisen är de som är längst ner på samhällsstegen istället för de som är högre upp och har mer kapital. Enligt källor är Henrik Bromander är långt ute på vänsterkanten, vet inte exakt vad, men ser att kommunisterna kritiserar att de som är längst ner inte ska betala mest.

I gamla proggtexter beror alla problem på samhället + en farsa som dricker och därför gick allt åt helvete. Boken har den proggandan. Ibland ger boken också lite kommunistvibbar när man märker att det är instoppat beskrivningar om dåliga arbetsförhållanden etc.

Överlag, boken är skitbra. Framförallt känns den allmänmänsklig, ibland kan jag bli less på dagens klimat att en grupp ska sitta med sina bekymmer som ingen kan förstå eller känna, sen en annan grupp nåt helt annat och att ingen förstår varandra. Att ha ett allmänmänskligt sätt att berätta är tyvärr väldigt otrendigt, önskar att fler vågade vara omoderna.

Tags: , , ,