Åkte bort från Stockholm på söndagen för att åka och hälsa på den konstnär som jag just nu samarbetar med.
Det var väldigt skönt att slippa storstan och få komma ut på landet. Jag fattar inte varför inte jag väljer att bo så här. Ba ja miljonprogram!
Fick en bok som jag ska läsa, den verkar väldigt intressant.
Visar fler bilder sen, nu ska jag sova.
Konstnären Iris Smeds pratar om hatkonst. Hon har även skrivit en längre text om ni vill fördjupa er i ämnet.
Please enable Javascript and Flash to view this VideoPress video.Ja varför ska man gå och titta på utställningar när man kan besöka min blogg? Den här tycker jag var fin, min kompis hade den som vykort på sitt kylskåp så jag fotade av den.
Konsten och Konsthallar har ju nån slags vision av att nå ut till lite alla möjliga personer. Men bara för att man öppnar en konsthall i ett visst område betyder det inte att alla börjar intressera sig för konst. Jag skulle inte börja träna Ju Jutsu bara för att det öppnar en Ju Jutsuklubb i mitt bostadsområde. Konsthallar drar en viss typ av människor eftersom konsten presenteras på ett bajsnödigt sätt. Det drar till sig pensionerade kvinnor med för mycket pengar och för lite att göra. Även om alla är välkomna på ett vernissage eller dylikt så kommer vissa människor aldrig att känna sig bekväma i det sammanhanget.
Men det är där min blogg kommer in, då kan dom sitta hemma och ta del av samma sak som i en konsthall, fast konsten här är bättre. En gång ställde jag frågan vilka som läser min blogg och här är några. Ja jag tror Tensta Konsthall är bra avundsjuka på min konstpublik:
Jag fyller snart 28 år och har 30-årskris. Har ganska nyligen lämnat min man för en nittonåring. Alla vill döda mig. Nästan. Jag älskar kläder och skor och smink FAST att jag är tjock. Och så musiken, jag älskar musik. Men bara på vinyl och Spotify.
Jag målar också, ibland. Nu har jag försökt måla Morrissey i en månad men det går åt helvete. Ah, just det, jag är arbetslös, men jag har två barn. Frågar folk brukar jag säga att jag är mammaledig, fast att båda barnen är över 4. Jag har tre djur, två nakna råttor och en kanin.
Jag heter Steven och ar 26 ar gammal. Uppvuxen i Tunis dar min far var larare i engelska sprak. Just nu jag flyttat till Pajala i syfte att jobba for Northland resources som informator. Laser en stor mangd svenska bloggar for att lara kanna Sverige och manniskorna som bor dar. Mina intressen ar fisken (med fluga), arts & culture samt traffa trevliga folk. Har ingen egen familj, men tanker att jag kanske far en i Sverige. =) Tycker om att du skriver arliga, seriosa inlagg pa din blogg. Aldrig sett dig irl, men heller inte bott i norra sverige sarskilt lange.
Jag är 29 år och bor i gränna, långtidssjukskriven pga av dåligt psyke. Så på dagarna tittar jag mycket på tv och surfar på internet. Och dricker cocacola. Jag testade att blogga en gång, men blev paranoid av självutlämnandet det innebar.
Klädstil, mycket mjukisbraller, tights, luvtröjor och lite fräcka nagellack. Förra året köpte jag ett chanel nagellack, det är det mest dyrbara jag har. De flesta av mina kläder är svarta och lila. Konst är ett av mina intressen, jag skapar inte så mycket som jag hade velat, utan tittar mest på andras konst. Jag gillar djur också. Jag har en hund och en katt. Om jag flyttar till hus någon gång vill jag ha en ponny också, som kan beta gräset så man slipper klippa det med gräsklippare, det kanske även kan gå att lära den konster?
Måleriet går bra är nästan klar med den här. Den blev bra förutom att personen på målningen fick neurosodynarmar. Men färgerna är helt otroliga fick jag höra. Jag visade den även för en kompis han tyckte om den, så här sa han.
Jag gillar fina saker – skog och snygga människor – avbildat på fina sätt. Och inte gillar när någon målar sin mammas ångest genom att smörja bajs på en bibel.
Tags: Konst, måleri, neurosodyn, samtal
Det här med konst och att sälja är en fråga man får ofta. Jag har inte förstått mig på det där med att sälja, jag tycker jag jobbar väldigt kommersiellt. Men Iris Smeds har föreläst i ämnet konst och ekonomi, det var väldigt lärorikt.
Hittade en väldigt fin bild på nätet som illustrerar det här ämnet.
Jag gjorde en likadan bild fast då jag står vid min egen konst. Utställningen är från Norrtälje konsthall.
Raderat Dan Park och youtubeklippet jag hade med honom. Fått nog av hans unkna finesslösa bonnarasism. Känns lite kasst att lämna en sjuk människa i sticket men jag pallar fan inte med honom längre. Fuck off!
Håller helt med ovanståend faceookcitat, jag har faktiskt ändrat uppfattning om Dan Park. Har länge gillat han som konstnär och han var bättre förut. Dessutom gjorde hans affischer livet bättre och roligare i det politiskt korrekta 90-tals-Umeå där man kunde bli nerslagen ifall man åt på Mc Donalds, gick in på en Shellmack eller beställde en korv offentligt. Men idag har han glidit in på ett spår som jag inte tänker försvara.
Politiskt inkorrekthet är kul, åtminstone så länge man inte måste arbeta och upptäcker att 90% av befolkningen tycker så här på allvar. Men tyvärr hamnar de flesta som provocerar förr eller senare i det här läget där man tappat greppet och gått alldeles för långt i sina skämt och blir dum i huvudet riktigt. Jag skulle vilja göra nån slags affisch som en antidrogkampanj fast för politiskt inkorrekthet där man har en bild på Dan där man skriver ”sluta innan du blir så här”.
Jag minns när jag gick sista året på Konstfack, alla människor hade fina värderingar, gjorde bajsnödig konst. En gång råkade jag säga att jag hatar alla par som åker och hyr film i mjukisbyxor och då var det en klasskompis som var väldigt snabb med att påpeka att det där faktiskt var en form av rasism. Jag ville kräkas och hade helt tappat all lust till konst, men så köpte jag en dator och fick MSN och la till en gammal kompis.
Han hade gjort en massa filmer och dylikt som han skickade över som jag samlade i en mapp på min dator. De hade suttit några långhåriga personer i en källare och druckit öl och gjort en massa dumma saker ihop. Dom hade jobbat helt utan tyglar, bara umgåtts med varandra och internet och allt var otroligt inkorrekt på ett roligt sätt. Efter varje skoldag med långrandiga diskussioner om ”varför är det här bra för samtiden bla bla..” så botade jag mig själv genom att öppna mappen och kolla igen hans grejer. Bland annat fanns det en fotoserie där dom dokumenterat då dom åkte ut i skogen och eldade kors i fejkade Klu klux klandräkter. Rekvisitan var så dåligt gjord att det var uppenbart att det var skämt, de såg mer ut som ett gäng lajvare. Jag ville lämna skolan och flytta ner i den där källaren med dom, vilket jag också nästan gjorde.
Problemet var bara att med tiden så gick skämten lite längre för varje gång och tvisten blev lite mindre. Till slut kunde han sitta på släktkalas och dra upp väldigt jobbiga diskussionsämnen och se helt allvarlig ut. Man försökte febrilt hitta nån slags skruv på situationen, men det fanns ingen. Skämtet hade övergått till att bli på riktigt. Dock backade han i sina ståndpunkter och sa att han inte var seriös efter att det läckt ut i media att han blandat in nazistiska slagord i en arbetsbeskrivning till sina anställda och han fick sparken.
Det är två saker jag lärt mig om politiskt inkorrekthet, sluta skratta i tid och kom ihåg det som gjordes innan det börja skena iväg och förträng vad som hände sen. Många av Dan Parks affischer var faktiskt riktigt bra.
Ja nu syns det ju inte så bra på bilden, men jag har jättestora myggbett över hela foten. Det kliar så vansinnigt mycket, jag har aldrig upplevt något liknande. Jag var tvungen att ta av mig barfota i bussen och klia tills det nästan började blöda.
När jag jobbade med mitt hemliga projekt så sprang jag runt barfota i ett träsk och blev fotad. Stället vi var på är det mest myggiga stället i hela Sverige. Det är en speciellt aggressiv myggsort som bor där som heter Stickmyggan. På 1600-talet kunde man även få malaria av dom här myggorna.
Bilderna blev väldigt bra så det var värt det.
Tags: Konst, malaria, myggor, offervilja
Först for jag och träffade min gallerist.
Vi hade möte om en kommande utställning i November och sen hämtade jag grejer från min utställning som jag hade där i våras.
Idag öppnar en utställning där av Yoko Andersson Yamano.
Själv hann jag inte stanna på vernissaget, jag var tvungen att åka till Liliwood och filma. Mer filmande blir det imorgon.
Jag fick en inbjudan idag om att göra en performance på en grej. Jag vet inte om jag ska vara med, jobbigt att fara till Stockholm och så. Men kanske är värt det? Vad tycker ni jag ska göra för slags performance? Jag vill ha förslag. Jag funderar på något sånt här.
Tags: budskap, Konst, performance, vela
Mina intressen är att dricka kaffe, sitta vid internet, kolla min mail och sova. Jag är en lovande konstnär som är precis på bristningen till mitt stora genombrott. Därför kan det vara bra att passa på att köpa min konst nu medan den fortfarande är värdelös. Klicka in på min hemsida och ge ett bud. Jag är bosatt i Umeå, jag vet inte så mycket om vad som händer här. Jag är mest hemma.
Beas blogg
Estetiken
Hanna Widerstedt
Hejsonja
Kakan
Karins Konstgrepp
Kissies
Schipperke
Tittaenbritta
Subscribe RSS Feed