Posts Tagged ‘text’

KONSTSAMTAL I JONAS JUUSOS FANZINE ”HUNDEN”

november 10th, 2016 by Maggan | 2 Comments | Filed in Diverse

I våras gjorde hade jag en brevväxling med Jonas Juuso som bor i Piteå. Nu är det publicerat i hans fanzine ”Hunden som vägrade dö”.

img_9614

Tycker att jag mest är pinsam och babblig, men skitsamma.

img_9616

Det var väl tänkt som ett samtal, men blev väl mer så som Jonas beskriver det här:

img_9615

Tags: , , ,

THE SHOW MUST GO ON

juni 6th, 2016 by Maggan | 3 Comments | Filed in Arbete

Ja jävligt tråkigt med beskedet från A-kassan. Känner mig som en idiot som inte fattat det här. Typ som när en efterbliven person stjäl nåns splitternya bil, kraschar den i ett träd och sen blir förvånad när det får konsekvenser och tvingas ersätta bilen och döms för vårdslöshet. Ändå smickrande när handläggaren skriver: Du är utöver din verksamhet i förlaget Bokbål också verksam som författare, konstnär, bloggare och artist. Dessa ytterligare verksamheter kan enligt vår bedömning ses som enskilda verksamheter i sig.

Vad de inte vet är att jag utöver artist, bloggare, konstnär och författare också är skådespelare. Skönt att inte längre bli granskad så jag slipper gissa vad jag får göra och inte. Det här hade jag definitivt inte kunnat göra. Ersättningen är noll, men antar att det ändå bidrar till att jag klassas som en självständig uppdragstagare.

POLITISK TEATER – DEN ENDIMENSIONELLA MÄNNISKAN

Nu på lördag sätter jag upp en politisk teater med Herbert Marcuse text Den endimensionella människan – Studier i det avancerade industrisamhällets ideologi.

Det lyckliga medvetandet har inga gränser – det arrangerar spel och lekar om död och undergång där skämt, teamwork och strategiska överväganden blandas i berömvärd social harmoni.

För att lära ut vad den samtida världen verkligen är bakom ideologiska och materiella slöjor och hur den kan förändras måste teatern bryta åskådarens identifikation med händelserna på scenen.

DEN-ENDIMENSIONELLA-MÄNNISKAN-FLYER2-page001

Medverkande i pjäsen: Magdalena Nordin och Lili von Wallenstein.

Datum och tid: Lördag 11 juni, 18.00.

Plats: Slipvillan på Långholmen. Mälarvarvsbacken 32. Stockholm. Utomhusscenen. GLÖM EJ OSA det gör ni här.

För hela programmet, se http://www.osakerhetsprincipen.se/tagen_pa_bar_garning.html

Tags: , , , ,

BERTOLT BRECHT, SCEN OCH FÖRBEREDELSER

maj 19th, 2016 by Maggan | No Comments | Filed in Diverse

Håller på att planera en grej som händer i Stockholm den 11 juni. Ska sätta upp en teaterpjäs baserad på en känd text från 60-talet. Har inte hört att någon satt upp den som pjäs tidigare. Här är scenen där vi kommer framföra pjäsen.

Screenshot_2016-05-15-16-19-03

Letar inspiration på nätet, hittar denna. Valet av uppsättning är ju viktig när det kommer till teater, har de valt att sätta upp Kamratposten som pjäs?

Tyvärr inget hudfärgat denna gång eftersom jag redan uppträtt i hudfärgat med Karolina Stenström.

Tags: , ,

MITT FÖRSVARSBREV TILL A-KASSAN

maj 4th, 2016 by Maggan | 7 Comments | Filed in Arbete, Konst

Egentligen gillar jag inte att lägga ut konflikter på internet, jag tycker att man i första hand ska sköta sånt internt. Men jag är så jävla less, det här ärendet har pågått en i höstas, hade jag inte lyckats skaffa ett jobb så hade jag stått helt utan inkomst sen flera månader tillbaka. Eller egentligen började det strula redan förra våren, så det här har hållit på i över ett år. De vill att jag ska betala tillbaka 150 000 kr + skatt och hur mycket jag än skickar in och försöker bevisa så nöjer de sig inte utan fortsätter bara granska.

Eller nu har det gått så lång tid att jag orkar inte ens tycka att det är jobbigt. Trodde precis att allt var över så fick jag ett nytt brev med ännu fler frågor. Har skrivit ett svar där jag har försökt skriva så långt som möjligt för överösa handläggaren med arbete. Tror det blev tio A4-sidor totalt och gick inte att skicka iväg som meddelande på A-kassans sida eftersom ”inmatat värde får vara max 32000 tecken”. Ska skicka det med snigelpost imorgon. För att öka arbetsbelastningen ytterligare skickar jag numera en fråga till min handläggare, väntar på svar och sedan när jag fått svar så skickar jag en ny fråga, istället för att ställa två frågor i samma meddelande.

IMG_7866

Särskilt ska man inte fläka ut myndighetskonflikter på internet, då man lätt framställs som en dussin-rättshaverist i stil med Tomas som har bloggen Plasthimmel, där han försöker svälta sig själv till döds tills en seriös utredning är gjord på Försäkringskassan. Men skitsamma, det kan jag bjuda på. Här är brevet. Ska bli intressant hur dom dömer det här.

BREV TILL A-KASSAN

Hej! Jag har läst igenom dina meddelanden och ska försöka besvara dina frågor. Som jag förstår så vill du ha svar på om jag ska ses som en självständig uppdragstagare och ifall syftet med mitt kreativa skapande är ”affärsmässigt”, alltså syfte att gå med vinst om jag tolkat det rätt. Du vill även veta om jag verkligen stått till arbetsmarknadens förfogande eftersom jag varit aktiv med andra saker samtidigt, ifall allt det andra tagit upp för mycket tid. Ni vill också veta mer specifika saker som t ex om mitt engagemang i Kulturhuset, mitt parti, uppträdanden mm. De kommer jag svara på löpande i texten.

Utifrån vad ni har skrivit har ni bildat er en uppfattning utifrån saker jag lagt ut på nätet, bland annat min blogg. T ex hänvisar ni till ett inlägg 21 juli 2015 i ert senaste brev. Först kan jag bara ha synpunkter på att använda en blogg som ett bevis då den, precis som vilket socialt medium som helst har en tradition av att förvränga och vinkla sanningen för att göra den mer intressant att läsa. Man kan också göra ”en höna av en fjäder” t ex att man tar nåt och får det att verka mer omfattande än det är. Ibland kan det finnas saker i inlägg som måste läsas mellan raderna. Återkommer till det längre ner i texten.

Jag kommer t ex att tänka på bloggaren Kissie, när hon fortfarande var upprorisk tonåring och använde sin blogg i syfte som avloppstank för sin ilska. Förutom att skriva illa om andra la hon upp bilder på märkesväskor som hon köpt billigt i förorten, fotade sig med dyra kläder hon köpt och sen lämnat tillbaka och skrev att hon var rik och hatade sossar. Det här retade upp vänsterrörelsen Revolutionära fronten, som besökte hennes hemadress och skrev ”borgarhora” med grisblod på hennes ytterdörr. Därefter publicerade Revolutionära fronten ett inlägg på deras hemsida om att det var rätt handlat mot Kissie eftersom överklassen ska krossas. I själva verket är hon arbetarklass.

Men ni är en myndighet och det är inte jag, så jag ska inte sitta och tycka saker. Har ni valt att använda blogginlägg till att styrka saker så kör jag på samma linje.

Först ska jag bara säga att den vanliga myndighetskonflikten konstnärer och andra kulturutövare råkar ut för är det motsatta. De vill vara vinstdrivande men får ändå avslag av Skatteverket eftersom de menar att deras syfte inte är att gå med vinst, trots att de faktiskt har en vinst att visa upp och har tagit på sig ett flertal uppdrag där de fakturerar.

Så här står det på bolagsverkets hemsida:

Hemslöjd, biodling, trädgårdsodling, djuruppfödning, jakt, fiske, hästsport eller kulturell verksamhet är exempel på möjliga hobbyverksamheter. Det handlar om något som

– du utövar på din fritid
– inte är din huvudsakliga försörjning
– du gör utan vinstsyfte.

Och så här står det på Skatteverkets hemsida:

För att det ska vara näringsverksamhet ska det vara fråga om yrkesmässig verksamhet, det vill säga den bedrivs regelbundet och varaktigt. Om du bara räknar med att få några enstaka uppdrag anses det inte som näringsverksamhet även om uppdragen är självständigt utförda och vinstsyfte finns. Sådana tillfälliga inkomster är normalt tjänsteinkomster.

Hör gärna med Skatteverket hur dom skulle uppfatta min verksamhet. Det uppdrag jag haft under er ersättningsperiod är det på galleri Verkligheten som jag fakturerade genom Frilans finans. Ni undrade vad utställningen på Supermarket var för något. Den grejen skedde också genom samma galleri och är inbakad i utställningen jag redovisat till er genom Frilans Finans. Nu har jag redovisat alla timmar som en sammanhängande klump, trots att det spridits ut över två tillfällen. Vet inte om det spelar någon roll, om inte så får jag göra om och göra rätt. Men i vilket fall har jag rapporterat in rätt antal timmar. Vet inte om ni räknar dom här sakerna som ett eller två olika uppdrag, i vilket fall rör det sig fortfarande om enstaka uppdrag.

Andra ”uppdrag” jag haft genom åren har antingen handlat om små symboliska summor utan redovisningsskyldighet, belopp som inte ens täcker materialkostnaden. Men oftast får man ställa upp helt gratis. På finlandsfärjan så stod de för resa och en matbiljett. Har svårt att tänka mig att det ens räknas som uppdrag enligt skatteverket. Hursomhelst det är uppenbart att det inte är något jag kan leva på.

Utifrån era brev så är det min fakturering till Frilans Finans som ställer till det hela, det var också det som drog igång all granskning från första början. Jag hade ingen aning om att Frilans Finans var något som skulle orsaka problem ifall jag var med i A-kassan. Jag förstår inte varför gallerier och dylikt inte kan göra som alla andra, betala ut vanliga löner.

Jag hoppade på det här i god tro om att A-kassan skulle bli nöjd att jag faktiskt inte var arbetslös under den perioden, att jag visade upp en arbetsvillighet. Hade jag vetat hur ni resonerar hade jag hellre avstått från alltihop eller skjutit på den här grejen tills jag kommit in i arbetsmarknaden igen.

När jag pratade i telefon så sa ni att det räckte med ett brev där jag berättar från mitt håll och nämnde ingenting om styrkande och intyg från omgivningen. Jag förutsätter att du ger mig rätt information så att du ger mig alla förutsättningar att kunna ha en chans mot er. Dessutom är det väldigt kort tid med tio dagar att både hinna skriva ett brev bemöta era frågor och dessutom samla in andras berättelser. Skulle du komma på i efterhand att det skulle ha betydelse med andra som kan intyga min berättelse får du gärna be mig komplettera.

Anledningen till att jag från början hamnade i situationen med A-kassa var att jag ville byta bana och bli lärare. Mitt syfte med min konst förutom att fylla livet med mening är att försöka få folk att tänka i nya banor, presentera andra sätt att leva som inte går ut på konsumtion, fördumning och distraktion. Kreativitet gör helt enkelt världen bättre. Att arbeta som lärare i bild ger den möjligheten, man har 200 elever som dessutom har en skyldighet att dyka upp och vara intresserad av det man erbjuder, inom konst är det en ständig kamp att fånga folks intresse. På en skola har man dessutom möjlighet att nå grupper som annars är svårt att komma i kontakt med när det gäller konst och kultur. Jag hittade ett vikariat på ett år som bildlärare i inlandet som jag fick, sa upp mig från mitt jobb (eller jag blev faktiskt av med mina timmar eftersom jag städade en skola som gick i konkurs), därefter var planen att jag skulle flytta tillbaks till Umeå och vikariera i bild och så småningom läsa upp ämnen som saknas så jag får en lärarexamen.

När jag flyttade tillbaks till Umeå upptäckte jag att det fanns väldigt lite bildvikariat ute. Dessutom är konkurrensen hård eftersom det finns en lärarhögskola i stan. Dagarna gick och jag fick inga vikariat, trots mina högskolepoäng, meriter och yrkeserfarenhet. Efter ett tag blev jag frustrerad och erbjöd mig att ta fler ämnen. Ingenting hände. Jag hörde till och med av mig och sa att jag kunde läsa in hela högstadiematten (som jag vet att de har brist på) bara jag fick låna en lärobok under nån månad. De fanns ingen bok att låna ut. Hörde av mig till ännu fler skolor. Fick vikariera två dagar på en privat skola, som gav mig lite hopp, men sedan blev det helt tyst igen.

Att jag vill byta bana och bli lärare tycker jag är ett argument för att jag inte har som syfte att försöka leva på min konst, utan att jag faktiskt vill behålla det som ett fritidsintresse. I våras sökte jag in till pedagogisk kompletterande utbildning, jag skulle ha kommit in, men eftersom jag inte gjorde anmälan helt korrekt så blev jag struken. Jag har sökt in i år igen på rätt sätt och hoppas på att börja plugga till hösten.

När ni hänvisar till inlägget 21 juli 2015 där jag skriver att ”det är ju inget man orkar i längden, bara att ställa ut konst utanför de stora städerna är ju fruktansvärt otacksamt. Oftast obefintlig budget och mediabevakningen blir notiser i lokaltidningar som ändå ingen tar på allvar…” så menar ni att det är ett bevis för att jag ändå vill gå med vinst. Det står ingenting i inlägget om att jag ska flytta till en storstad eller att jag ska börja höra av mig till ställen som tar betalt. Det som det står är att jag är jävligt less på alltihop. Det skulle lika gärna kunna tolkas som att det är därför jag ska bli lärare istället. Det skulle också kunna tolkas som att jag bara klagar i stunden, på samma sätt som man i stunden kan hata sitt jobb fast man inte vill förlora det i slutändan, eller folk som i stunden tänker att dom ångrar sina barn eller vad som helst. Inlägget skulle också kunna läsas mellan raderna och ses som en kritik mot hur centraliserad mediebevakningen är, att det är dåligt för samhället.

Jag fungerar så att ju mer saker jag gör desto mer aktiv blir jag i stort. Det värsta som finns är att inte göra något alls, då jag riskerar att falla in i passivitet. Det borde ligga A-kassans intresse att människor inte passiviseras, på så vis står de mer till förfogande till arbetsmarknaden. Under hösten då jag var utan jobb och hela den besvikelsen så blev jag nedstämd. Till slut stod jag inte ut och började göra grejer för att ta hand om min hälsa, genom att engagera mig i kulturhuset, träna dans och planera in saker som jag kunde se framemot. Folk i min omgivning kommenterade att jag fått något nytt i blicken, var piggare och fick mer saker gjort. Precis som allting annat så påverkar det också mitt arbetssökande positivt.

En viktig grej som arbetsförmedlingen också trycker på är att utnyttja personliga kontakter. För att det ska kunna ske så bör man röra sig ute bland folk. Genom kulturhuset har jag fått kontakter där jag fått tips om saker som jag sedan lämnat in intresseanmälningar. Jag fick också mitt nuvarande jobb genom en kontakt jag hade på Kulturhuset. Du frågade efter fler saker som jag gjort och en grej är att jag uppträtt med en dans till en spelning med Steso Songs på Umeå Open. Det skedde under en helg och vi fick ingen ersättning. Tror hon fick resan betald. Det var max tolv pers som såg våran grej. Jag gillar inte sport eller gymträning, men däremot gillar jag dans. Precis som de som är med i ett fotbollslag och åker iväg på match så anser jag att jag har rätt viga en helg till att uppträda med en dans.

Hon som jag uppträdde ihop med bor i Småland. Eftersom jag nu hade en anknytning till den ort hon bor i, gjorde att jag även sökte ett lärarjobb där. Hon hjälpte till genom att rekommendera mig. Har ett mail från 22/4 2015 det framgår att jag sökt tjänsten och att de tagit emot ansökan.

Jag kan förstå att det ser ut som att jag gjort mycket saker under den här perioden ifall man inte känner mig. Jag är också fullt medveten om att man inte kan använda sin A-kasseperiod hursomhelst. Under den period jag gått på A-kassa har jag dragit ner min konstnärliga skapande avsevärt, däremot är det omöjligt att nolla skapandet då det är förankrat i hela min person och hela mitt liv, mina intressen och har vart det som jag var tolv. Ska försöka ge en bild av mig.

När jag gick i gymnasiet så pluggade jag heltid. Istället för som mina jämnåriga gjorde, blev ihop med nån jobbig missbrukare som de skulle rädda, så ägnade jag min tid åt att bygga luciatåg i papp i naturlig storlek som jag sedan ställde upp på rad i aulan på skolan och bjöd in hela skolan till ett luciatåg. Där fick de sitta i 40 minuter samtidigt som jag spelade julmusik från en kassettbandspelare. På nätterna gjorde jag affischer som jag klistrade upp på elskåp på stan. Jag var med i en teatergrupp där vi repade varje vecka och mot slutet hade vi en föreställning. Flera gånger i veckan målade jag. Jag tecknade varje dag. En gång tecknade av alla personer i en klass på min skola och la det anonymt i deras fack. Jag var med i elevrådet. Under andra året på gymnasiet så brukade jag göra affischer i form av satirer som jag kopierade upp och satte upp i korridoren. En gång gick jag ut på natten och målade om en offentlig friggebod i en annan färg som ett roligt skämt. Jag skrev dikter som jag gjorde illustrationer till och ställde ut i skolans bibliotek på eget initiativ. Jag och en kompis hade ett band som hette Silikonsvampar. Det här samtidigt som att jag var en engagerad, högpresterande elev som lämnade skolan med bra slutbetyg.

När jag studerade på högskola så dansade jag fyra gånger i veckan. När jag kom hem efter dansen så stod jag helt maniskt framför spegeln resten av kvällen och tränade danssteg så jag skulle bli bättre. Mest för att dämpa min ångest. Det här var runt 2005 då vi också hade Bokbål förlag, då var vi betydligt mer aktiva än vi var nu. Jag höll även på med graffiti, var engagerad i festivaler och uppträdde med dans. Under vissa perioder lönearbetade jag också extra. Det här påverkade inte mina studier. Tror aldrig jag har fått någon restuppgift ens.

Under mitt år i inlandet så arbetade jag som lärare i högstadiet på heltid. Det var en hård prövning att komma in som helt oerfaren och sätta sig in i allt och dessutom sakna pedagogisk utbildning. Vem som helst kan ju förstå att det här tar mer än en heltid när allt är nytt och då man gör allt för första gången. Det är också lätt hänt att ta på sig arbetsuppgifter som leder till övertid när man inte har tidigare erfarenhet, vilket jag råkade göra vid flera tillfällen. Trots att jag gjort konstnärligt arbete på min fritid så har det inte påverkat min prestation på jobbet, utan lämnade arbetsplatsen med goda referenser.

Jag tycker personligen att det är betydligt mer inspirerande att ha en lärare i ett skapande ämne som faktiskt fortfarande håller på istället för att bara ge upp allt helt. Därför tycker jag det är viktigt att hålla igång på fritiden och fortsätta fördjupa sin ämneskunskap. Många gånger har jag suttit kvar i bildsalen efter dagens slut och målat med vattenfärger. Finns blogginlägg här
http://www.magdalenanordin.se/blog/?p=14907
http://www.magdalenanordin.se/blog/?p=15358

Det enda jag faktiskt var tvungen att dra ner på under det här året var bloggandet, eftersom man måste vara mer restriktiv med vad man publicerar publikt när man arbetar som lärare. Tonåringar är dessutom duktiga på att googla. Hade en del gamla grejer som de hade hittat på som skapade en del problem.

Eftersom jag blev hämmad och inte kunde blogga fritt så var jag tvungen att få utlopp på något annat sätt. Det här gjorde att jag flyttade över nästan hela min aktivitet till ett annat forum där jag kunde skriva under pseudonym. På kvällarna efter jobbet satt jag hemma ensam och skrev nätdagbok om mitt liv just då och ångesten att bo i ett litet samhälle där man inte känner nån. Det här var det som sedan sammanställdes till en roman. Texterna i boken är skrivna i realtid och jag skulle säga att det är väldigt svårt att minnas tillbaka och skriva allt det där i efterhand. Här är åter svaret på din fråga, ja den är skriven under det år jag faktiskt arbetade. T ex så här kan det stå i boken:

Har suttit instängd i lägenheten hela helgen. Jag känner mig som en hemtjänsttant där de enda aktiviteterna som händer är när man ska äta, sova, bajsa, duscha och handla.

I stunden när jag skrev det här upplevde jag inte att jag gjorde konstnärligt arbete, utan tror att jag slösat bort min dag till ingenting. Det är inte förrän långt efter som man kommer på att det här är nåt som går att använda. Det här är en ständigt återkommande grej. Därför är det jättesvårt att avgöra i varje stund vad som är konstnärligt arbete. Det här försvårar att jag håller mig på rätt sida hur mycket jag får skapa under min period då jag får ersättning av er.

Nya Partiet blev ett annat sätt att få utlopp för min kreativitet under det här året. Jag startade den efter årsskiftet 2013/2014, det enda som partiet består av är en wordpressblogg där jag klipper ihop texter från politiska sidor med vilt skilda åskådningar som egentligen inte passar ihop med varann. Den skrevs utan avsändare och kunde på så vis inte kopplas till mig. Skulle jag suttit och skrivit alla texter skulle det tagit betydligt längre tid, men de flesta texter är lite slarvigt ihopklippta. Allt som ett roligt skämt för att reta alla som ska vara så präktiga och ängsliga på nätet. Och ifall det skulle uppdagas att jag låg bakom bloggen så skulle ingen orka gå igenom och granska innehållet i texterna eftersom de är så otroligt långa och tråkiga. På så vis kunde jag ha den här bloggen ifred.

Här är ett exempel på då jag tagit texter och klippt ihop med andra texter:

https://npnyapartiet.wordpress.com/2014/01/06/bort-med-kommunala-klotterplank-nu-ar-det-slutflummat/

Och här är en av de texter jag stulit från:

http://blogg.vk.se/agren/2009/09/02/bort-med-kommunala-klotterplank-nu-ar-det-slutflummat/

När jag slutade lärartjänsten så blev jag mer öppen med att jag hade med ”partiet” att göra. Det finns dock ingen styrelse eller kassör eller organisering överhuvudtaget. När vi skriver att vi delar ut flygblad så har jag gått utanför min dörr och fotat en utskrift med Nya Partiet och sedan lagt ut på bloggen att vi haft flygbladsutdelning. Den här avhopparbloggen om partiet (som min kompis skrivit på uppmaning från mig) tycker jag talar också för hur oseriöst det är:

http://avhopparna.blogg.se/2014/september/magdalena-nordin-sektens-utslitna-madrass.html

Citat från ovanstående länk:
Anledningen till att hon överhuvudtaget låtsas bry sig om politik är för att det är så inne på twitter. Annars är hennes förebilder Blondinbella, Kissie och random slampa från Paradise Hotel, och hennes enda ambition är att bli någon slags ”kändis”, och det blir man ju om man sitter i riksdagen, tänker hon. Som vanligt blev det ju en flopp med sexton röster, och utanför själva sekten utgår vi ifrån att hon köpt varenda röst med en avsugning. Hon är nämligen – om ni ursäktar uttrycket – ett riktigt luder, som desperat försöker ligga sig till den framgång som hon saknar talang för att skaffa på andra sätt. Sektens ledning har inte varit sena att utnyttja hennes totala brist på självrespekt, och förutom att använda henne som utpressning mot andra medlemmar försökte de skicka henne att infiltrera Rättvisepartiet Socialisterna, vilket ledde till att hon spred klamydia över hela Umeås lokalförening.

Som ni själv ser på Nya Partiets blogg så är de flesta inläggen skrivna under tiden jag arbetade, vi har inte förberett oss något inför valet. Flygbladen och annat grafiskt är också gjort under året jag arbetade.

Anledningen till att jag skrivit så mycket på nätet är för att jag undviker kommersiella sociala medier. Jag är en stark motståndare till Facebook eftersom de tömmer resten av internet på aktivitet. Har skrivit om det redan 2013:
http://www.magdalenanordin.se/blog/?p=12031

Dessutom är det väl känt att överanvändning är inbyggt i systemet, med ständiga aviseringar mm. Det finns dokumenterat att Facebook skapar problem på både arbetsplatser och i skolor, vilket gör att ifall man stänger ner sitt konto så frigör man enormt mycket tid. Jag har haft det inaktiverat under långa perioder och i somras tog jag faktiskt steget att radera det helt.

Jag har svårt att se skillnaden mellan att publicera texter på internet och publicera saker i en tidskrift. På ett sätt är det mer jobb att ha det på internet eftersom man själv står för redigering med vad som ska vara kursivt och inte, moderera kommentarer och så vidare. Ibland är det saker som jag redan skrivit på internet som jag bara mailar iväg. En publikation är t ex en chatt med en kompis. Kanske att det förväntas finnas ett annat syfte än ifall man publicerar det i en tidskrift. Jag har aldrig begärt någon ersättning för de texter jag publicerat i Det grymma svärdet. Mitt syfte är att jag vill stödja ett projekt som är bra ideologiskt, där de blandar oetablerade med etablerade då det bidrar till att lösa upp hierarkier i kulturvärlden.

Tidskriften klassas också som en icke professionell tidskrift, hittade en länk till detta citat:
http://100hundar.blogspot.se/2015/11/ater-min-tid-just-nu.html

En hobbytidskrift om utanförskap med brett antal deltagare, äkta punk. Ibland ignorant, ofta udda och lockande.

Den senaste texten som handlar om Darkweb skulle jag aldrig våga skriva eller publicera under när jag samtidigt går på ersättning eftersom den är mer omfattande. Detta trots att jag är helt säker på att det inte skulle hindra mig i mitt arbetssökande eller ett heltidsjobb. Under hösten när A-kassan började strula så kände jag att det inte längre var värt. Från och med November bestämde jag mig för att inte längre ta emot ersättning från er, fastän jag har dagar kvar. Som ni ser så har jag inte fyllt i era kort från den perioden. Jag ville hellre känna mig fri och kunna göra vad jag vill, därför skrev jag texten under November, som sedan trycktes i December. Som ni ser ifall ni bläddrar i bloggen så har det dykt upp både målningar och teckningar i stor kvantitet strax innan jul och framåt, något som jag också låtit bli att göra under den period då jag haft ersättning eftersom jag varit rädd att det skulle få konsekvenser.

Jag startade också upp galleriet i växthuset som ni pratar om, om ni går in på galleriets hemsida så ser ni att det första inlägget är publicerat den 2 november. Äldre grejer som jag i efterhand påstår är kopplade till galleriet är en efterkonstruktion, det är ett sätt att blåsa upp och få saker att verka mer omfattande än det faktiskt är. Ett exempel på något som egentligen inte är kopplat till galleriet är skulpturparken, som du frågade efter. Återkommer till den längre ner i texten.

https://galleri.umeakulturhus.se/

Jag förstår inte vad andra gör med sin tid. Jag tycker det är helt meningslöst att ligga på stranden, shoppa, se på TV, sporta och grilla. Jag hatar sommaren, varje sommar när folk är ute och spelar kubb så känns det som att jag kollar på en film när andra har roligt av nån oförklarlig anledning. Jag har varken barn eller pojkvän som tar upp tid.

Eftersom mitt kreativa skapande flyter ihop helt med mitt privatliv är det omöjligt att hålla sig helt ifrån det. När jag ältat mina A-kasseproblem till mina kompisar så svara dom ”du borde göra konst av hela den där grejen”. Nu tänker jag inte göra det, men rent hypotetiskt, när jag sitter här och försöker försvara mig, ska jag räkna det som konstnärligt arbete? Jag tycker faktiskt att det är rätt kul att skriva, det ligger ganska nära mitt konstnärliga känner jag nu. Jag kräver inte att du ska kunna svara, jag vill bara visa hur svårt det är att dra gränsen. Om ni inte är helt säkra på hur ni ska bedöma det hela, kan ni då förstå att det kan vara ännu svårare för mig att veta var er gräns går som inte sitter och jobbar med det här 8 timmar om dagen?

Hoppas det här ärendet pågår hela sommaren så jag slipper hänga på stranden och kan sitta inomhus och skriva.

I de flesta sammanhang känner jag mig helt utanför. Samtalsämnena i min ålder brukar ofta vara bolån, barn, sin trädgård och utbyggnader på villan. Söndagar är en helgdag då man förväntas umgås med nära och kära och då brukar jag känna mig extra ensam. Jag tycker det var vart skönt att Kulturhusets möten oftast legat på söndagar, då man träffas, tar upp lite saker som man är intresserad av att prata om och saker man vill göra. Det ger nån form av gemenskap. Mötet tar drygt en timme, det är alla möjliga människor som vart ideellt engagerande, många har jobbat heltid och ändå gjort betydligt mer jobb än mig. Ofta har jag haft dåligt samvete för att jag vart lat och mest vart där och druckit kaffe.

Alla våra möten, protokoll, vem som gjort vad finns dokumenterat på våran wikisida. Där kan du gå in och läsa https://wiki.umeakulturhus.se/p/Huvudsida

Trots att jag ofta raljerar över folk som har villa och trädgård så kan jag ibland känna en avund. Särskilt under vår och sommar brukar jag sukta efter en sommarstuga. Tror dock inte jag skulle vilja äga en stuga om det verkligen gällde. Under sommaren 2015 bestämde jag mig för att använda kulturhuset som substitut för sommarställe och började odla, byggde en berså och vattnade växter. Vi åkte ut ett helt gäng och hämtade gratis björkar som kommunen delade ut och planterade dom i en ockult cirkel ute på kulturhusets gårdsplan. Nästa gång jag träffade folk som pratade trädgård och stugor så försökte jag ta mig in i samtalet genom att berätta om björkplanteringen, men märkte snabbt att hela berättelsen blev alldeles för abstrakt och främmande i förhållande till en vanlig trädgårdsodling och lyckades inte ta mig in i villagemenskapen.

Förutom odling så ville vi ha fontäner, trädgårdstomtar och gjutna betongkrukor, ungefär sånt som Martin Timell brukar tipsa om att man ska göra. Jag hittade åt en inspirationsvideo på nätet där en kvinna med bärsjal använder sin föräldraledighet till att göra instruktionsvideor om hur man blandar ner svart färg i gips, formar det till ett hjärta så det ser ut som att det är gjort i betong. Vi ratade hjärtidén ganska snabbt eftersom det kändes trist, fantasilöst och hjärndött. Att gjuta saker i betong skippade vi också eftersom det var dyrt och besvärligt och skulle ta för mycket tid. Istället kom vi fram till att det var enklare och roligare att bygga en skulpturpark av gammalt bråte som fanns lämnat på Kulturhuset. Så här är svaret på din fråga var skulpturparken är för något.

Skulpturparken var en grej som jag drog igång. Jag uppmanade att vem som helst fick komma dit och bygga. Jag har alltså inte byggt skulpturerna själv, förutom den första som jag var med och hjälpte till att spika fast några plankor under ett par timmar. Den skulpturen ramlade ihop någon vecka senare. Syftet var mest att göra något tillsammans. Alla som haft nyckel till huset har delat på ansvaret att hålla huset öppet under workshopen. Så här står det på våran wikisida:

Veckan efter midsommar kommer vi skapa en skulpturpark utanför Umeå Kulturhus. Vi kommer bygga den av gammalt skrot, diverse bräder och annat material som finns tillgängligt. Helst så stort och hippie som möjligt, målet är inte god smak. Eventuellt har vi tillgång till en svets. Ta med alla du känner och gärna bra skulpturbyggarskrot.

Jag kan förstå att ni tycker att alla dom här grejerna som jag hela tiden gör, tillsammans bildar nåt större. Ni frågar om det har något syfte och i så fall vad. Självklart finns det ett syfte. Vet inte om jag kan svara på exakt vad, kanske finns det flera olika syften. Ibland får jag hem en tidning från Svenska kyrkan med posten. Hälften av alla artiklar brukar handla om att det är viktigt att skapa. Jag är inte religiös, men kanske är mitt syfte ändå andligt. Men det som jag tror ändå väger tyngst, är nog det som jag nämnde i början att jag vill skapa ett alternativ till att livet bara ska bestå av konsumtion och distraktion. Kulturhuset är en ickekommersiell plats där man kan umgås på andra sätt än att shoppa. Det är också en drogfri plats, så det är också ett annat sätt att umgås än att supa. I min ålder brukar många klaga på att man förlorar fler och fler vänner och blir isolerade, särskilt de som är utan familj. I och med kulturhuset upplever jag det motsatta, att jag känner fler människor än någonsin. Mitt syfte med mitt skapande i sin helhet är att inspirera andra att göra saker, därför är det viktigt att också sprida det jag gör, bland annat genom att publicera på blogg, ställa ut, uppträda, åka på festival och visa grejer osv.

Allt man gör har ett syfte, oavsett om man bowlar, ser på TV, köper kläder, går på gym eller går på krogen. Bara för att det har ett syfte som man inte känner igen behöver inte automatiskt betyda att syftet är att gå med vinst.

En sak som jag skäms över att erkänna är att kändisskap och uppmärksamhet är en drivkraft. Kanske inte på det sätt som beskrivs längre upp i texten där jag beskrivs som ”sektens utslitna madrass”, för att bara för att vara lite extra tydlig då jag faktiskt skriver till en myndighet just nu. Jag njuter av uppmärksamhet och älskar när det rasslar till i besöksstatistiken på min blogg. Nu händer det tyvärr ganska sällan eftersom ingen längre läser bloggar. Däremot skulle jag inte säga att det är ett syfte, då uppmärksamhetsbehovet aldrig får ske på bekostnad av det som faktiskt är syftet.

Men oavsett om det är ett syfte eller en drivkraft, så är det trots allt inte samma sak som att vilja leva på det man gör. Bara för att bigbrotherstjärnan Linda Rosing går ut på Stureplan, sniffar kokain på toaletten, blir påsatt av en bratkille, hamnar på löpsedeln så betyder inte att det i slutänden har ett vinstsyfte.

Ifall man är intresserad av att bli en självständig uppdragstagare så är det viktigt att vårda sitt varumärke. Kommer att tänka på Gina Dirawi då hon var programledare för melodifestivalen i SVT. Hon råkade samtidigt lägga ut en bild på en bok på sin blogg som var skriven av en person med tvivelaktig världsåskådning. Hon riskerade att förlora sitt uppdrag, men redde ut det genom att plocka bort inlägget och be om ursäkt. I fortsättningen fick hon direktiv av sin uppdragsgivare att bli mer försiktig med vad hon publicerar på sociala medier.

Länk: http://www.svd.se/gina-dirawi-i-blasvader

Om jag då efter att ha tagit del av den här händelsen, medvetet lägger ut ett blogginlägg där jag skriver att jag läser exakt samma bok, enbart i syfte att smutsa ner mitt ”varumärke” vore ju inte särskilt smart ifall jag är intresserad av att göra mig tillgänglig för eventuella uppdragsgivare.

Länk till inlägg: http://www.magdalenanordin.se/blog/?p=13318

Kissie är en bloggare som gått från att ha ett syfte att skiva av sig och provocera, till att faktiskt ha ett vinstsyfte. Däremot fick hon problem eftersom en gammal film läckte ut på nätet där hon säger i filmen att hon sätter upp nazistiska klistermärken på stan. Det här gjorde att hennes samarbetspartners bröt. Detta trots att filmen uppenbart, åtminstone som jag tolkar det är oseriös eftersom hon säger i samma filmklipp att hon ”ska äta döda kadaver” vilket verkar osannolikt. Man ser heller aldrig i filmen att hon faktiskt sätter upp de klistermärken hon påstår sig göra. Att då, fastän jag är fullt medveten om det här typen av handlingar får affärsmässiga konsekvenser, ändå kör på Kissies nazisthumor, genom att skriva på min blogg helt okommenterat att ”Motståndsrörelsens hemsida är förövrigt en av de mest underhållande sidor att slösurfa runt på förutom Blocket och Vårdguiden.” är inte en strategi man använder ifall man är intresserad av att tjäna pengar på det man gör.

Länk till inlägg: http://www.magdalenanordin.se/blog/?p=11982

I citatet från Kulturhusets wikisida så skriver jag att målet med skulpturparken är inte god smak. Ifall jag haft ett vinstsyfte har jag väl istället gjort saker med god smak istället för dålig smak?

Jag har stött på människor många gånger som blir provocerade över min ovilja att försöka leva på min konst, så nej det finns inget vinstsyfte återigen.

Jag kan förstå att det är svårt att sätta sig in i konst, kultur och skapande om man kommer från ett helt annat håll med helt andra intressen. Jag tvivlar inte på att ni har försökt. På samma sätt tycker jag det är svårt att sätta mig in i allt som ni sysslar med. Skillnaden mellan oss är att ni inte har någon skyldighet att förstå det jag gör, den skyldigheten har jag däremot mot er. Det här har jag inte lyckats så bra med, uppenbart är jag väldigt kass på att ha och göra med myndigheter. Det här är också ett skäl till att jag aldrig vill bli uppdragstagare, utan föredrar en vanlig lön där nån annan står för all byråkrati och redovisning. Antagligen tycker ni att jag passerat gränsen för vad man får göra och kommer förmodligen döma mig till ”grov vårdslöshet” och göra så jag blir återbetalningsskyldig hela summan på 150 000 kronor. Jag borde ha kollat upp noggrannare innan om Bokbål förlags verksamhet verkligen var vilande. De misstag jag gjort har jag i varje fall försökt ställa till rätta.

Ni tycker säkert att jag är en bortskämd naiv konstnär som inte vet något om verkligheten och borde sättas på plats. Mycket möjligt att jag inte vet så mycket, särskilt lite vet jag hur A-kassan fungerar.

Det här är faktiskt första gången jag haft A-kassa eftersom jag innan bara hankat mig fram på tillfälliga deltidsjobb som gör det svårt att ta sig in i systemet. Jag har haft arbetspass som är tre timmar mitt i natten med obefintlig OB och för att man få arbetspass ända upp till sex timmar och dessutom dagtid gäller det att klättra och visa framfötterna, först då är man värd det. Tror aldrig jag lyckades klättra ända dit. Har också haft arbeten som inte är utformade så man kan jobba mer än deltid, eftersom heltid innebär en risk för bestående arbetsskador.

Under den period jag haft ersättning från er har jag fokuserat mig på att söka arbete och lämna in mina aktivitetsrapporter i tid. Arbetsförmedlingen anser också att jag skött mitt arbetssökande under den här perioden.

Umeå vill gärna framställa sig som en växande stad med många nya gallerior och flådiga byggen. Men för den som bor här är det extremt svårt att få ett jobb. Det enda som i princip finns är sjukhuset och universitetet. 40 000 studenter gör att konkurrensen om jobben blir ännu hårdare. Det är inte direkt som på 80-talet, då man bara kunde ställa sig och jobba på bandet på Volvo om allting sket sig. Under sommaren 2015 lyckades jag till slut hitta ett arbete genom en kontakt på Kulturhuset, som också är min konstnärskompis. Min kompis rekommenderade mig på arbetsplatsen, jag kom på intervju och fick börja jobba i september.

Arbetet jag hamnade på riktar sig främst till gymnasieungdomar som jobbar extra under en kort period, för att sedan ta sig vidare i arbetslivet. Arbetsuppgifterna är väldigt tuffa och lönen är provisionsbaserad. De flesta klarar inte av den här typen av arbete. Under min period såg jag många droppa av, ibland redan efter en vecka och ibland efter nån månad. Jag blev kvar utan att klaga. Det blev också min försörjning. Jag tycker att det här är en indikation på att jag har en vilja att arbeta, att jag står till arbetsmarknadens förfogande genom att vara beredd att ta vilket jobb som helst.

Den finns en regel att ifall man jobbat heltid i tolv månader så kan det man gör på fritiden räknas som en bisyssla. Då hade jag sluppit allt det här. Jag vet att jag flera gånger försökt trycka på att det borde ses som tolv månader, eftersom jag arbetat heltid i 11 månader och två veckor. Men eftersom det fattas två veckor så kvalar jag inte in. Tycker ändå att att det framgår av mina beskrivningar att jag klarar av en heltidssysselsättning och samtidigt göra en massa grejer utöver det. Som sagt, jag upplever inte ens att det tar nån tid då det är en sån naturlig del av mitt liv.

I sommar hade jag tänkt flytta ner till en håla som ligger längs Norrlandskusten. Förr var det en blomstrande industriort, men nu är det mest avfolkning och tomma lokaler. Det finns en konstförening på orten som tagit över och fixat till en gammal industrilokal. Syftet är att få igång ett ökat ideellt engagemang bland invånarna. Konstföreningens har likheter med Umeå kulturhus och jag vill gärna bidra med min kunskap. Som jag tidigare nämnt så hänvisar ni till ett inlägg där jag klagar att det är värdelöst att göra saker utanför de stora städerna. Hade jag på riktigt velat ha något annat hade jag väl varit på väg till Stockholm nu och inte flyttat till en ort som är ännu mindre än Umeå. Praktikersättningen är väldigt låg och jag måste skarva med egna sparpengar. Om jag blir återbetalningsskyldig de 150 000 kronorna vet jag inte om jag har råd att göra det här. I höst hade jag tänkt läsa in pedagogiken på ett år så att jag får en lärarexamen. Det kommer också bli svårt ifall jag måste betala tillbaks så mycket pengar.

Jag klandrar er inte personligen om ni fäller mig. Ni har era regler och bestämmelser som ni måste följa. Jag har också haft arbeten där jag måste följa instruktioner och direktiv, trots att jag själv inte alltid kan stå för det. Jag delar samma syn som er, att så som det funkar idag så måste man arbeta och då ser man till att göra det. Ifall inte jag gör dom här arbetsuppgifterna så måste nån annan göra det. Men ibland, när jag känner i hela kroppen att det här beslutet inte gynnar nån, så har det faktiskt hänt att jag gör på ett annat sätt, trots att det strider mot avtalen och att allt mitt arbete kontrolleras av ledningen. Eller åtminstone kan man leta efter saker som legitimerar det beslut man vill ta istället för att leta efter det motsatta.

Tags: , ,

MIN TEXT OM DARKWEB TILL DET GRYMMA SVÄRDET 23

februari 12th, 2016 by Maggan | No Comments | Filed in Diverse

IMG_3362

Texten är gjord mig, MMN-o och Sp33d.g04t, där vi skrivit varsin del. Här är mitt bidrag:

DARKWEB Magdalena Nordins nya hobby

Jag står utanför Umeå universitet med en stor Vuitton-väska och inväntar MMN-o. Han är sen, men till slut kommer han på sin cykel. Universitetet har precis bytt ut sina kortläsare på hela området och vi har fått nys om att dom kastat alla gamla i en skrotvagn nere i källaren. Jag håller på att göra en skulpturpark i hippie-stil på Umeås kulturhus och vill använda dom som byggmaterial. Ser framför mig en skulptur av en kvinna byggd i papier mache som föder ut kortläsarna ur sitt sköte. Nu menar jag inte det fula nybyggda kulturhuset nere vid älven som ser ut som en finlandsfärja, utan det ockuperade lokstallet bakom tågstationen.

MMN-o vill återanvända ett gäng kortläsare för att göra ett fungerande kortterminalsystem på kulturhuset. Han vet hur man gör sånt. I sin väska har han alltid med sig en grej som går att läsa och skriva om den typen av passerkort. Eller busskort, taggar och liknande. Behöver jag ha access till en danssal som finns i Umeå så kan han fixa det på några minuter, bara jag får tag i rätt typ av tagg. De flesta moderna telefoner förutom iPhone har ett chip som gör att man kan läsa och skriva om kort och olika taggar. Jag kan också åka fram och tillbaks till Vilhelmina gratis om jag skulle vilja, eftersom busskorten är lätta att nollställa. T o m jag klarar av att nollställa dom med lite enklare handledning. Och ifall jag sitter bredvid en person i bussen som förvarar sitt busskort i en ficka som jag kan komma åt på ett diskret sätt, så kan jag lägga kortläsaren eller min telefon mot personens jackficka och läsa av exakt hur personen åkt, vilka datum och tider, när kortet är köpt osv. MMN-o har tidigare klagat på länstrafiken att busskortsystemet är osäkert. Något år senare bytte de till ett säkrare system, men de flesta problem kvarstår och nu är det för dyrt att byta system igen.

image102-e1434709339101

Vi tar oss ner i källaren, fyller väskan med ett 50-tal kortläsare. MMN-o lägger sin munkjacka över öppningen på väskan för att det inte ska verka misstänkt, men det hjälpte inte så mycket eftersom själva väskan är i genomskinlig plast. När vi tagit oss därifrån ber han om ursäkt för att han var sen och förklarar att det berodde på att han höll på att installera en Tor Exit Node på ett rivningshus i norra Västerbotten och det tog lite längre tid än han trodde. Själv har han inget med huset att göra, utan har skaffat det utan deras vetskap.

Tor Exit Node är en slags tjänst som gör att du kan använda internet anonymt. Att sätta upp en sån server gör att folk i diktaturer kan använda internet fritt utan att åka dit, eftersom det går via en annan server. Men problemet är att man får alla andra personer som vill mörka vad dom pysslar med på köpet. Så det kommer passera mycket vapen, droger och barnporr genom servern. Det gör att polisen förr eller senare kommer knacka på och vilja genomsöka datorn. Därför vill man inte ha en sån här server hemma i sin egen lägenhet. I rivningshuset bor ingen, åtminstone inte officiellt så det tyckte han var ett bra ställe.

Vi fraktar kortläsarna ner till Kulturhuset och dumpar dom i en skinnsoffa. Där mötte vi Sp33d.g04t som fick reda på att det nu kördes Tor från rivningshuset blev lite nervös och tyckte inte det var så kul. Den personen har själv vart mycket där och kände till att det fanns många andra skäl att man inte ville ha polisen dit. MMN-o försökte lugna Sp33d.g04t genom att säga att datorn är inkopplad till en ojordad kontakt och är strömförande. Att när polisen kommer och ska hämta datorn så kommer dom få en stöt.

random bild kulturhuset mmn-o

Anledningen till att MMN-o överhuvudtaget fått tillgång till nätverket på rivningshuset och kunna göra detta var för att de behövde få hjälp med att få deras internet att fungera. Han är känd för att hjälpa människor med teknik, datorer och internet, men som hans vän sa ”han är som en knarklangare, man tror att det är gratis men sen finns det alltid någon hake”.

Själv började på ett liknande sätt. Jag behövde låna en scanner och frågade MMN-o om det fanns en på Umeå Hackerspace, en föreningslokal där han brukar hålla till. Den gick bra att låna, han tog sig tid att lära mig hur den funkade och jag kunde sitta och jobba vid deras dator i princip när jag ville. Det enda kruxet var att jag var tvungen att använda fri mjukvara, dvs Linux. Så istället för InDesign fick jag använda ett motsvarande program som hette Scribus som var helt omöjligt att jobba i. Jag behövde en paus och gick på toaletten, när jag kom tillbaka hade han stoppat in ett usb och börjat installera Linux i min laptop. Sen var det kört.

Egentligen är jag inte särskilt intresserad av internetaktivism/fri mjukvara, men har liksom sugits ner i det helt. Eller jag är väl intresserad i den mån som man blir när man läser en artikel om nåt konstigt ämne i Illustrerad Vetenskap och tänker ”det här var ju intressant” och sen glömmer bort det. Men kanske för att mycket av det dom pysslar med känns D.I.Y, eller som ett mer lyckat exempel på medskaparkultur, nu hatar jag dom orden men de stämmer nog in ganska bra. Hela min vakna tid går åt till att tänka på dom här sakerna. Att jag är arbetslös gör inte saken bättre. Jag kom på mig själv med att känna skam för att jag tittade på video genom Flash, eftersom jag vet att det har hemlig källkod och är en ”spionmjukvara med återkommande säkerhetshål från privatägda amerikanska företag”. Jag mår sämre av Flash än vad jag mår av att använda djurtestat smink varje morgon.

Internetaktivisterna blir ofta upprörda över när folk använder dålig oetisk teknik eller när folk som borde veta saker inte kan något. Ibland skickar de arga mail till folk. En berättade att han vart och klagat på ett feministiskt event som arrangerades i Umeå för att dom inte bryr sig om den teknik dom väljer att använda och att dom stödjer de strukturer de försöker motarbeta. Alla hade bara tyckt att han var dryg och jobbig och vart måttligt intresserad och försökt bli av med han. Antagligen sa han fullt vettiga saker, men jag hade nog reagerat likadant om jag arrangerat något, men jag funderar ändå på vem som har bestämt vad som är mer viktigt än något annat.

Fick också höra att TV-apparater spelar in allt som sägs hemma och skickar iväg avlyssningen nånstans. Och att köparna tycker inte att det gör nåt eftersom det är bra med röststyrning så man slipper använda fjärrkontroll.

Har också hunnit stänga ner mitt Facebookkonto av idealistiska skäl, bråkat med några facebook-konstnärskompisar på köpet och flytt till alternativa sociala medier som inte drivs av kapitalistiska företag. I flödet är det bara statusar om fri mjukvara eller nåt annat dator/internetrelaterat. Allt är på engelska eller spanska. T ex kan det stå så här i mitt flöde: WHAT THE FUCK IS WRONG WITH JAVASCRIPT PEOPLE??? ESPECIALLY THOSE WHO USE NODE.JS. FUCK YOU ALL!

Det är skönt att vara avskuren från alla andra diskussioner förutom det som rapporteras via gammelmedia och vissa utvalda bloggar. Hoppade också med nåt slags annat fritt projekt som heter Openstreetmap, det är ungefär som en enirokarta fast vem som helst kan gå in och redigera, ungefär som i Wikipedia. Jag försökte lägga till en diversehandel i Vilhelmina som heter Pekås, som säljer ravioli, kex, folköl, myggmedel, plastracketar, sockar och cigaretter. När jag publicerat uppdateringen så blev jag utskälld av någon som troligen var från Polen, han tyckte inte att jag taggat butiken ordentligt eftersom det inte framgick vad butiken sålde och tyckte att jag förstört deras fria projekt! Skönt med ett ställe där det är så enkelt att bli näthatad.

Man kan också spela in spår hur man har rört sig och ladda upp. Försökte göra nån slags kartvandring i situationistisk anda i protest mot trafikseparering där jag går mitt på vägen, men jag har en iPhone och den får Openstreetmap att fungera dåligt. Jag var istället tvungen att vandra runt annan telefon för att skapa ett kartspår. Ville också använda en chatt som kallas XMPP som tydligen inte är ett program utan ett protokoll. Det är en i Umeå som är med och utvecklar det och ska vara fritt och öppet eftersom det inte är låst till ett speciellt program eller leverantör. Men det funkar också väldigt dåligt på min telefon, bland annat därför att iPhone inte tillåter anslutningar i bakgrunden mer än tio minuter, såvida man inte har väldigt mycket pengar och kan göra specialavtal typ som Spotify har gjort. Kunde inte heller köra ett program som kan fejka dina geografiska koordinater av ungefär samma anledning. Apples programvaror är väldigt låsta vilket gör det nästan omöjligt för idealister att göra saker som funkar till dess produkter. Det är också ganska dyrt för hobbyutvecklare att försöka göra något till iOS eftersom de tar ut avgifter.

Det är helt omöjligt att försöka kommunicera med utomstående med mitt nyfunna intresse. De flesta är helt ointresserade. Ibland stöter jag på någon som jobbar med programmering eller data-internetaktigt och blir helt uppe i gasen och ställer en massa frågor. Men dom brukar bara svara kort att dom känner till allt det där, ser lite trötta ut och sen byter samtalsämne. Jag vet inte varför, antingen vill dom bara inte prata om jobbrelaterade saker på sin fritid, eller så bryr dom sig inte, eller så har de redan ältat dom här frågorna i 15 år och att det är typ som att nån skulle komma fram nu till en feminist och säga att dom läst Under det rosa täcket och upptäckt något nytt. Känner mig helt i otakt med omvärlden.

darkweb-nydala1

Allt det här har hunnit ske under tre månader och nu sitter jag alltså på Kulturhuset och surfar runt på Darkweb, eller Tor som det också kallas. Här kommer man åt webbsidor man annars inte har tillgång till. Det är viktigt att inte maximera webbfönstret eftersom det kan avslöja vilken storlek man har på skärmen och göra en lättare att spåra. Här finns allt ondskefullt som man inte vill veta av och jag försöker akta mig för att inte klicka på någon olämplig länk. Sp33d.g04t hade också vart ute på Darkweb och gått ut på nåt som hette Hidden Wiki. Efter det drog han slutsatsen att internet är fruktansvärt och borde egentligen inte finnas än nån annan form än chatt mellan två personer. Jag går också in på Hiddenwiki, här hittar jag länkar till stulna kreditkort, vapen och droger. Den enda valutan som man kan handlar med här är Bitcoin.

Vet inte riktigt när det är tänkt att man ska använda Darkweb. Men för ett tag sen skulle MMN-o kolla upp en IP-adress för skojs på en person som kommenterat på hans blogg. Han kunde plocka fram att personen kommenterat från ett stort svenskt företag, troligen personens arbetsplats. Han kunde också se exakt vilka tider den gått in, att personen länkat till bloggen och sen testat länken. Jag blev rädd, dagen innan hade jag haft jättemycket ångest och gått in på sidor helt maniskt för att lugna ner mig själv, skulle skämmas ihjäl om nån sett mina surfvanor den dan. Efter det ville jag aldrig mer använda nåt annat än Tor.

Praktiskt är också ifall man vill hytta med näven i kommentarfält på bloggar. T ex vill man ibland utge sig för att vara olika personer, om då bloggaren ser att det kommer från från samma IP-nummer så brukar bloggaren anta att man trollar och radera kommentarerna.

Min kompis använde alltid Tor när hon bodde i Kina förut.

Förutom porr, vapen och droger så erbjuder Dark Web också sociala medier. Hittar ett som heter Blackbook, som ser exakt ut som Facebook fast med svart bakgrund istället för blå. Allt går extremt långsamt.

blackbook hänga

Jag registrerar en darkweb-mail med en mystisk adress som slutar på .onion så jag kan skapa ett konto. Döper mig till Mr President, lägger upp en profilbild på en Kalashnikov och utger mig från att vara från Albanien. Säkrast är att plocka en bild från internet men ifall man vill använda ett eget foto bör man skärmdumpa bilden och använda den så man inte får med sig en massa metadata. Jag försöker avslöja så lite som möjligt av min riktiga identitet, men väljer ändå kön ”kvinna”, ingen kommer ändå tro att jag är det. Lyckades lägga till några vänner, dom flesta hade en mörk svartvit bild med antingen V för Vendetta eller så hade dom en huva i motljus som profilbild. Han med huvan hade lagt upp en teckning i flödet som förställde en djävul med två olika fötter och en kvinna bredvid i kort kjol som höll i ett par solglasögon. Tänker mig att det är nån slags illustration av Darkweb. Den fanns nån man från Finland som utgav sig från att vara 41 och hade en profilbild där han fotat sin ölmage och sina hängbröst.

Profilbild blackbook v för vendetta

Jag postar några statusar och får inte jättemycket respons. En annan internetaktivist på Kulturhuset reggar också ett konto på Blackbook går snabbt om mig i popularitet med massa nya vänner och kommentarer. Han börjar chatta med nån person som kallar sig Joe Blow. Språket kan lätt avslöja vem man är, därför skriver han på dålig actionfilmsengelska. Han inleder konversationen med meth för att se vad Joe Blow svarar. Sen kommer dom in på mat, då är det lättare att ringa in folk. Han skriver i chatten att han inte äter kött ihop med mjölk för att testa personens referenser. Joe Blow förstår ingenting och får en ytterligare ledtråd att kalven inte ska bada i moderns mjölk men förstår fortfarande inte kopplingen. Sen dör konversationen ut.

Hittar även ett liknade socialt medium som heter Torbook, det ser lite mer ut som LinkedIn och är mindre långsamt. Jag försöker göra ett quiz som finns där och svara fel på nästan alla frågor. Finns också en sida med filmtips. På sidan tipsar dom om två filmer, 1984 och V för Vendetta.

Kulturhuset har också fått en serverhall med Tor. Den körs är på Kulturhusets ena vind. Man klättrar upp på ett tak och där går en stege upp till en lucka som man öppnar med hjälp av ett handtag som man tar med sig från köket.

Servrar till vinden

Inuti är en oinredd vind med sågspån. Det finns några gångar med plankor, men annars får man balansera mellan brädorna för att inte trampa igenom golvet och bryta fötterna. Bra fälla ifall polisen kommer. Från början användes vinden för att dumpa skit och det ligger fortfarande kvar ett gäng klädsäckar från Kulturhusets klädinsamling förra året. Vi ville samla in kläder till EU-emigranter och på mindre än några veckor fylldes ett helt lokstall på 250 kvm med så mycket kläder att det knappt gick att ta sig fram. Fast vi skrev lappar att vi inte kunde ta emot mer kläder så fortsatte klädgåvorna att välla in. Minns inte hur dom lyckades få bort alltihop, tror jag höll mig undan då. Men fick nån slags känsla av att kläder fullständigt tappat sitt värde, att man inte längre kan lajva rik genom kläder. Att ska man komma upp sig klassmässigt och få det trovärdigt måste man göra det på nåt annat sätt.

serverhall kulturhuset1

serverhall kulturhuset 4

serverhall kulturhuset 3

Servrarna ligger på en rad till vänster och själva datorn som styr den är rakt fram längst in på vinden. Där finns också en skärm och ett tangentbord. Vägen fram till datorn är som en hinderbana där man först måste ducka under en stor träbalk och sen hoppa mellan olika plankor. MMN-o är serverhallens drifttekniker, som nu ska ta över ordet. Såklart skickade han texten krypterat och det var jättedrygt att avkryptera så jag kunde läsa texten. Men lyckades till slut.

kulturhuset serverhall 4

Texten som MMN-o skrivit hittar ni på hans blogg. Senasten numret av Det grymma svärdet går att köpa här. Där kan ni även läsa Sp33d.g04ts försök att tindra anonymt på Darkweb. Numret innehåller dessutom en massa andra bra grejer, har bland annat fiskat fram en förlossningsberättelse där personen redogör i detalj hur hennes underliv deformerats till en krater.

Tags: , , ,

STIPENDIETIDER

oktober 1st, 2015 by Maggan | 1 Comment | Filed in Arbete, Konst

Grattis alla som fick konstnärsnämndens stipendium som delas ut just nu. Skrev en väldigt dålig ansökan i våras, nästa år ska jag testa en ny strategi. Under dom senaste veckorna har lärt mig väldigt mycket om försäljningsteknik. Önskar jag hade fått tillgång till den här kunskapen för femton år sedan, tror livet hade vart mycket enklare då. En av dom viktigaste sakerna när det gäller att sälja in saker är underkastelse, att inte tro att saker kommer funka om man kör sitt eget race utan förlita sig på andra mer erfarna och kopiera deras språk, upplägg och vad man ska trycka på.

Inser att det finns färdiga mallar för allt, att håller man sig till dom mallarna så kommer det ge framgång i arbete, karriär, pengar, relationer mm. Nästa år tänker jag att jag ska underkasta mig det språk som är framgångsrikt i en ansökan, titta på hur andra gjort, trycka på de ämnen som är på tapeten och inte hålla på att ta upp nåt obskyrt intresseområde som man jobbar kring som ingen bryr sig om.

T ex har jag börjat förstå att det är populärt (förutom det gamla vanliga) att trycka på att man sysslar med omedgörlig kultur. Har sett det i flera konstsammanhang och det verkar vara framgångsrikt koncept när det gäller publicitet och att få bidrag. Hittade även en artikel om det här på Tillväxtverkets hemsida:

Radikala entreprenörer – om det svenska samhällets behov av olydnad

Sverige är känt för sin Jantelag, och för en kultur som inte uppmuntrar risktagande. Grogrunden för entreprenörskap är alltså inte optimal – vi är i behov av mer uppstudsighet. Det menar forskarna Bengt Johannisson och Caroline Wigren-Kristoferson. De har under flera års tid följt en grupp ”radikala entreprenörer”. Professor Bengt Johannisson, Linnéuniversitetet, och docent Caroline Wigren-Kristoferson, Lunds universitet, är samhällsprovokatörer som tänjer på regler, och ibland bryter mot lagar, för att driva igenom sina idéer. Under föreläsningen får vi veta mer om dessa revoltörer – vad som driver dem, hur de arbetar, och vad vi kan lära av dem.

Namnlös

Coco Chanel-poncho.

Tags: , , , ,

FOLKETS MASSIV 91,1 HAR FÅTT EN DARKWEBSIDA

september 25th, 2015 by Maggan | No Comments | Filed in Arbete

Piratradiosändningen med som ägde rum på Kulturhusfestivalen 2015 finns nu ute på webben. Adressen är http://folketsw5zi4xby3.onion

Ifall du inte kan se sidan så beror det på att du inte surfar genom en Tor-webbläsare.

darkweb

Musik av bland annat Henrik Stenberg, Karolina Stenström, technolåt av en ryss som jag lärt känna på ett icke kommersiellt socialt medium, Elisabet Sundin och Chaos All Stars. Förutom musik får du ta del av förlossningsberättelser, samt en uppläsning av Karolina Stenström.

Tags: , , , ,

SVÄRDET NR 21

maj 4th, 2015 by Maggan | 1 Comment | Filed in Diverse

Fick det senaste numret av Det grymma svärdet häromdan. Sjukt bra nummer och dessutom tjockt.

image

Temat på numret är mat. Jag har med nån slags matdagbok, som också är texter som finns med i min självbiografi som kom ut nyss.

image

Karolina Stenström som var här och hälsade på mig har skrivit om vistelsen i Umeå.

Sen har jag med ett slags reportage om sociala medierna Quitim och Quitter som är ett slags ickekommersiellt alternativ till Twitter och Instagram. Kopplingen till mat är att det postas 90% matbilder på Quitim, resten är djur och annat som folk gillar att fota. Har testat använda dom under en tid (och använder dom fortfarande) och har intervjuat grundarna bakom det hela, Hannes Mannerheim och Mikael Nordfeldth.

image

Ur intervjun:

Maggan: Varför ska man använda Quitter och Quitim istället för det som alla andra använder?

Hannes: Officiellt är det för att bli aktivist i en rörelse för att skapa allmänningar, alternativa strukturer som tränger undan det kapitalistiska produktionssättet. men eventuellt får en nöja sig med att vara ”sten i skon”. Jag tänker att det kan vara viktigt att inte ge sig, att kämpa på.

MMN-o (Mikael): Jag vet inte, jag tycker man borde använda epost och XMPP istället. Webben borde dö, jag fattar inte varför webbläsaren ska agera ett andra operativsystem. Vi har ju vanliga datorprogram – epost, kontorssviter, chattprogram och så – varför återimplementeras allt detta i webben? Tittar man på typ Facebook är det ju inte bara annat än en BBS från modemtiden med lite finare grafik och en Mark Zuckerberg som tjänar pengar på dina semesterbilder. Det är nog en bra anledning till att använda Quitter och Quitim istället för kommersiella tjänster. Då slipper man få sina semesterbilder publicerade i reklamsyften.

Maggan: När jag går in på Quitter så ser jag att det är fullt med spanjorer, hur kommer det sig?

MMN-o: Det var någon spansk Twitterstjärna som blev blockerad för någon löjlig icke-sak och sade åt sina 150000 följare att lämna nätverket och byta till Quitter istället. Då blev Hannes lilla server på quitter.se överrumplad och kraschade, men efter att vi startade upp några fler noder i nätverket – t.ex. quitter.es för ”España” – så kunde vi hantera invasionen. Det publicerades en massa i spansktalande världens största media om Quitter – det antikapitalistiska social nätverket för de som vill lämna de kommersiella tjänsterna. Helt felaktigt förstås, eftersom det bara råkade vara första texten som presenterades för besökare på specifikt Hannes nod. Själva nätverket är ju dock fritt och öppet, så även kapitalistsvin kan installera sina egna noder och börja kommunicera med vänsterpacket på lika villkor. Att starta sin egen nod kan vem som helst göra på sin uppkoppling hemma till exempel. Vilken dator som helst kan användas för att tilllhandahålla en hemsida, typ en gammal laptop eller något. Umeå Hackerspace exempelvis kör sin nod på en kasserad superdatorserver från Umeå Universitet i ett asbest-isolerat förråd i sina föreningslokaler.

Tags: , ,

KAROLINA GÄSTAR IGEN

april 10th, 2015 by Maggan | No Comments | Filed in Diverse

Karolina Stenström som var och hälsade på mig lovade att skriva om hennes upplevelse av det Kvinnohistoriska museet. Hon skrev även ett inlägg om umeåvistelsen i allmänhet. Bland annat hon om min källardusch:

Efter det tog vi bussen tillbaka till Maggans lägenhet och la oss på varsin madrass och drack folköl i en lasagne av saker. Sen skulle jag duscha. Då måste man gå ner i källaren för Maggan har ingen dusch i sin lägenhet. LÄGENHETDUSCH står det på dörren och nån har också skrivit några rader på en lapp med en fjällbrynt messmör-logga på. ”GÅ EJ IN MED SMUTTSIGA SKOR. MVH EN SOM VILL HA _RENT_ I DUSCHEN”. Till vänster låg den äckligaste toalett jag sett, kanske ska fota den sen.
.

Hon glömde bort att fota den, därför har jag gjort det åt henne:

bild(21)

Nu till själva kvinnohistoriska, text av Karolina:

Eftersom jag aldrig varit i Umeå tidigare, kände jag för att ta del av stadens kulturutbud. Kvinnohistoriskt museum lät coolt, dit ville jag gå och Maggan höll masken hela vägen dit. Kvinnohistoriskt museum består av: ett rum med gröna informationsskyltar där det står att kvinnor saknas i historieskrivningen och en gammal bild på en kvinna klädd i herrkläder, ett videoverk där äldre kvinnor objektifieras genom att de är tysta medan kameran zoomar in deras rynkor i svartvitt, en snitslad bana med bildskärmar där en man utklädd till fågel läser repliker och en får panik i hela kroppen för att en inte får gå vidare i rummet, en svart gardintofs. Och en sur kulturtant som gillar att läxa upp besökare. Ganska lik en som jobbade på mitt förra jobb (en konsthall). Maggan frågade om tofsen var en hyllning till Maria Montazami. Museipersonalen svarade bara argt att de satt upp tofsen för att ”folk inte fattar hur man öppnar dörren annars”.

Maggan visste att muséet skulle vara skit, men sa inget när jag föreslog att vi skulle besöka det. Exteriören fick mig visserligen att ana oråd. Den ser ut som en finlandsfärja. Det finns ett alternativt kvinnomuseum här i Maggans blogg som ni kan spana in så slipper ni åka till Umeå och om ni bor i Umeå så kan ni ju besöka nåt annat ställe istället, kanske det där dinosauriemuséet.

IMG_8316

Tags: , , , ,

SCANNING

januari 31st, 2015 by Maggan | No Comments | Filed in Arbete

Har hållit till den den här lokalen i veckan, några internetaktivister från Umeå Hackerspace hjälper mig med att scanna in ett gammalt textdokument. Ingenting fick göras manuellt eftersom datorer är till för att människor ska slippa tänka och arbeta, så de skrev hela tiden in en massa script som skulle automatisera det hela.

Efter ett tag kom det in några fler aktivister som skulle ha nåt slags möte via Skype. Det uppkom diskussioner huruvida man ska använda Skype eftersom de egentligen inte vill stödja Microsoft som företag. När mötet var avslutat kom de in några personer som satt och försökte programmera om ett chip en aktivist hade opererat in under huden vid handleden. De försökte ladda chipet med enkelresor för lokalbuss så hon skulle slippa dra sitt kort. Hon sa att hon inte skulle våga testa det i bussen för att folk kunde tro att hon var psykiskt sjuk. Troligen var bussens teknik för omodern så det skulle bara stå ”kan ej läsa kort” eller ”slut på resor”.

bild (16)

Tags: , , , ,